När sorgen blir offentlig

06 juni 2006

På 11 000 meters höjd med en hänförande utsikt över friflytande isberg och ett kargt grönländsk landskap funderar jag över vad ett tragiskt familjedrama i Michigan har gemensamt med ett överfall på två tonårstjejer i Tungelsta utanför Stockholm. I det senare fallet har det begåtts ett avskyvärt brott, med offer och en gärningsman. I det förra har två flickor förväxlats efter en svår bilolycka, med följden att en familj vakat över en medvetslös flicka i veckor, i tron att det var deras dotter som låg i koma på sjukhuset. Dottern, Laura VanRyn, hade emellertid redan begravts av en annan familj. Läs mer här. Såtillvida har de bara den mänskliga tragedin kring en ung människas våldsamma död gemensamt.

Ur ett kommunikationsperspektiv finns det emellertid andra intressanta beröringspunkter. Båda fallen har t ex väckt omfattande medial uppmärksamhet, familjen VanRyns öde också utanför landets gränser. Båda innehåller också detaljer som berör enskilda familjers val att ge allmän spridning åt sin sorg och sin historia. I Sverige valde den överlevande flickans familj, enligt tidningens egen version, Aftonbladet som kanal. I VanRyn-fallet kunde världen följa Lauras öde genom en dedikerad blog. Att båda familjerna valt att på olika sätt släppa in omvärlden som en del i bearbetandet av en jobbig process är naturligtvis intressant för dem som studerar krisbearbetning. Den kommunikationsintresserade ser två skilda sätt att kommunicera för dem som vill släppa in andra i sin privata kris, ett kontrollerat och ett som bara tillåter ett begränsat inflytande över utformningen.