En spade är en spade – också i Visby

05 juli 2006

Tillsammans med allt annat som Almedalsveckan har att bjuda på erbjuder den ett återkommande tillfälle att fästa uppmärksamhet på fenomenet lobbying och opinionsbildning i Sverige. Belysningen brukar ge utrymme för allt från initierade nulägesbeskrivningar av svensk lobbyism i ett internationellt perspektiv till populistiska överförenklande TV-reportage. Att årets SVT-inslag om ”plankade riksdagsmotioner” (vilket ur demokratisynpunkt torde vara ett riktigt pseudoproblem) glatt kördes på utan reflektion över att SVT blev en del av opinionsbildningen för registrering av lobbyister – med stort utrymme för dem som aktivt driver frågan – var nästan lite komiskt.

I allt opinionsarbete kring just lobbying och opinionsbildning spelar förstås semantiken en stor roll. I svenskt språkbruk utgör ”lobbyister” alltjämt ett negativt laddat ord, som hos många närmast för tankarna till korruption, skumrask och kapitalets sätt att motarbeta demokratins portalprincip om en medborgare, en röst. Därför var det inte utan att jag hajade till över en artikel i dagens DN, där BRIS (Barnens rätt i samhället) plötsligt benämns ”lobbyorganisationen”. Var det en Almedalsbetingad Freudian slip eller början på en trend? Kommer Syndikalisterna, LO, Ecpat, Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, NTF, IOGT, KRIS och många fler att börja benämnas lobbyorganisationer nu? Eller fortsätter man förbehålla begreppet lobbyism dem som anlitar utomstående för att säkerställa att även deras intressen vägs in i olika beslutsunderlag?