Populismjournalistik om löneskillnader
24 november 2006
Jag har en lägre månadslön än Cecilia Gannedahl trots att vi jobbar på samma företag. Jag är man, hon är kvinna. Orättvist och diskriminerande?
Självklart enligt den typ av opinionsbildande journalistik som genom dåliga men slagkraftiga exempel vill fästa uppmärksamhet på angelägna och generella samhällsproblem. Med sin icke-nyhet om lönefördelningen bland regeringskansliets tjänstemän bidrar Dagens Industri med det senaste exemplet. Och det fungerar så bra att det snabbt plockas upp av Ekoredaktionen.
Men säger nyheten något om faktisk lönediskriminering i regeringskansliet? Rimligen inte. Att olika arbetsuppgifter och ansvar bör vägas in får Fredrik Reinfeldt påpeka i sin kommentar till icke-nyheten – och det överlåts på läsaren att avgöra om det är en relevant förklaring eller en traditionell bortförklaring av löneskillnader. Trist journalistik som är lika värdefull i arbetet för jämställdhet som Gudrun Schymans senaste utspel om H&M:s julkampanj.
Att Cecilia Gannedahl är min chef gör löneskillnaden mellan henne och mig naturlig – för mig. För den som vill ta enkla poänger i en omvänd lönediskrimineringsdiskussion är det kanske inte lika självklart. I synnerhet inte om han eller hon tror att det är vad åhörarna vill ha.
Andra bloggar om: journalistik, kommunikation, lönediskriminering, Dagens Industri
Kategorier: Journalistik
