Statsministerns och väljarnas förtroende
01 november 2007
Fredrik Reinfeldt och hans närmaste har fått berättigad kritik för sin hantering av uppmärksamheten kring Ulrica Schenströms bakgrundssamtal med TV4:s Anders Pihlblad. Överorden har varit många och i artikelkommentarer och blogginlägg har såväl barnsliga som ovärdiga inslag varit flitigt förekommande.
Två reflektioner kring detta:
Dåliga insatser förtjänar kritik. Hälsan behöver emellertid inte tiga still och i dag har Fredrik Reinfeldt agerat professionellt. Det ger hopp om en fortsatt förtroendeingivande hantering av de frågor som genererats ur händelsen.
Det kan å andra sidan behövas, för min andra reflektion berör allmänhetens förtroende för politiken och dess företrädare i ett bredare perspektiv. Och här aktualiseras också den politiska oppositionens agerande. Att det ligger i dess intresse att hålla frågan levande är oomtvistligt. I det avseendet – om något – är parallellen till Lars Danielsson och tsunamihanteringen enkel att dra. Men det är en delikat balansgång.
När relevant kritik och ifrågasättande i allmänhetens ögon övergår i ettrighet, tjat eller förföljelse skadas inte längre bara regeringen utan samtliga partier. ”Nyttokurvan” viker ofta neråt lite tidigare än vad man själv inser när man är direkt involverad. Ansvaret för att undvika det ligger inte bara på ledningsnivån. Återigen fungerar Danielssonaffären som exempel, om än bara delvis.
Det handlar också om bilden av oppositionens ledare. Det är ofta klokt att låta partiledarna hålla en sansad, nyanserad och lågmäld profil när väljarnas förtroende ligger i potten. Så länge en fråga kan hållas aktuell på egna meriter räcker det med att låta angreppen komma från en nivå under ledarskapet, medan partiledaren agerar ”motvilligt reaktivt”. Så har vi t ex sett mer av Sven-Erik Österberg och Håkan Juholt än av Mona Sahlin i den socialdemokratiska frontlinjen under veckan. Miljöpartiet och vänsterpartiet har däremot främst företrätts på partiledarnivå. Kanske handlar det om en smal laguppställning, för om de ansett det nödvändigt för att markera situationens allvar undrar jag om de kanske tvekar kring väljarnas upprördhet kring själva sakfrågan. Och då är vi närmare kurvans brytpunkt än jag trodde.
Andra bloggar om: politisk kommunikation. Fredrik Reinfeldt, Ulrica Schenström, oppositionen, socialdemokraterna, politikerförakt, miljöpartiet, vänsterpartiet,
Kategorier: Blandat
Lämna en kommentar