Det var som … Borgarrådet är politiker

20 januari 2008

Region Skåne planerar för en utökad medborgardialog på nätet och bjöd in ett antal bloggare till en ”chat-konferens” kring detta i förra veckan (bra initiativ båda). Utlandsvistelse hindrade mig tyvärr från att delta, men en aktuell undersökning vid Göteborgs universitet (SvD) får mig att återkomma till en formulering i inbjudan.

”Regionpolitikerna vill föra dialog med medborgarna som just regionpolitiker och därför i regionens namn – snarare än i de olika partiernas namn.”

Det är inget unikt för Skånes regionpolitiker. Jag har stött på det förut, framför allt hos förtroendevalda som representerar de styrande majoriteterna på olika politiska nivåer. Kommunikativt finns det paralleller till näringslivet. De folkvalda väljer att i första hand företräda sin förvaltningsorganisation - dvs regionen, landstinget, kommunen …. eller staten – på ett sätt som påminner om hur ledande personer i ett företag representerar företaget i relation till dess kunder. Som varumärkesrepresentanter är skillnaderna mellan de två kategorierna ännu mindre.

Jag tycker inte det är fel att göra sig till representant för den förvaltningsorganisation man leder. Tvärtom. För medborgarna underlättar det ansvarsutkrävande och som folkvald vill jag tydligt kunna knyta den egna politiken till de förbättringar som åstadkoms i kommunen eller regionen.

Om det sker på bekostnad av en ”avpartifiering” av våra folkvalda tycker jag emellertid att man hamnar snett. Det måste finnas utrymme att ofta och tydligt agera partiföreträdare gentemot väljarna även mellan valrörelserna. Jag ser till och med gärna att våra partier agerar som att normaltillståndet utgörs av en lågintensiv valrörelse, med den innebörd det skulle ha för de främsta företrädarna.

Göteborgsundersökningens uppgifter om att inte ens hälften av väljarna visste att det var en socialdemokratisk regering som styrde Sverige inför valet 2006 och att okunskapen var stor om vilket parti flera tongivande politiker företrädde visar att det finns skäl att ta ”avpartifieringen” på allvar. Jag önskar att jag kunde avfärda den med hänvisning till att det ser annorlunda ut på lokal och regional nivå, men jag befarar att de lysande undantagen där är just undantag.