Reflektion från en valrörelse

17 januari 2008

Jobbar i New York under veckan och passar naturligtvis på att samla lite lokala intryck från primärvalet.

Även små detaljer spelar roll. Kanske var de så Hillary Clintons stab tänkte när de spelade in nedanstående film. I filmen svarar Hillary på de frågor som kunde skickas in av de som följde Facebook/ABC:s debatt för några dagar sedan. Inget anmärkningsvärt i sig med svaren eller filmen …. men stannar inte kameran väl länge på den bärbara datorns logga för att man inte ska misstänka att det är en flört med den kategori yngre väljare filmen vänder sig till?

Annars har frågan kring Hillary Clinton under veckan varit huruvida hon medvetet – och framgångsrikt – spelat ut ”raskortet” i sin kampanj för att mota bort vita väljare från Barack Obama? Kampanjen hårdnar och flera röster höjs för att John Edwards ska backa ur och ”inställa sig som vicepresidentkandidat” hos Barack Obama.

På den republikanska sidan underhåller Fred Thompson och Mike Huckabee väljarna med ett televiserat ordkrig om vem av dem som är mest konservativ. Pastor Green skulle rodna av avundsjuka.

Mycket kan för övrigt sägas om alla TV-stationers bevakning av valrörelsen. Det som jag finner mest intressant – och roligast – är den stora skillnaden i ton mellan svensk TV och amerikansk. Analyser och rapportering har ett format som ligger nära underhållning. Rappa replikskiften – gärna kryddade med humor – sker inte bara mellan olika analytiker och programledare utan också mellan programledare och presidentkandidater. Som programledare kan man därför få finna sig att på mindre än en vecka bli kallad för både ”wuss” och ”jerk” av olika programledare