Hej, jag heter Lars Ohly!

05 februari 2008

Jag läste i dagens Stockholm City att Lars Ohly var ute och knackade dörr i Hallonbergen igår, den här gången inte utklädd till tomte.

Vänsterpartiets Lars Ohly gör som Jehovas vittnen. Med hjälp av dörrknackning ska han frälsa väljarna och få opinionssifffrorna att vända uppåt.

Jag tycker att journalisten väljer ett lite orättvist anslag med referensen till Jehovas vittnen, men hela företeelsen kändes kanske främmande för honom. Att ledande politiker oanmälda dyker upp hemma hos folk är trots allt fortfarande mycket ovanligt i Sverige, medan det förekommer mer flitigt i en del andra länder.

Heder åt Lars Ohly för initiativet. Han tar sig så nära väljarna man kan och låter dialogen föras bokstavligt talat på deras hemmaplan. Kommunikativt fungerar det utmärkt i båda riktningarna om det genomförs rätt: Lars Ohly öppnar sig för intryck och influenser från människor som annars aldrig tar kontakt med politiker och passar förhoppningsvis på att lära sig en del. Samtidigt kommunicerar han viljan att lyssna och lära till dem han möter och får på samma gång tillfälle att i en faktisk dialog berätta hur han ser på de frågor som står överst på agendan hos just dem han besöker.

En invändning mot arbetsmetoden är att den ”skalar” dåligt – och det är förstås sant. Men då bör man väga in värdet av den faktiska input den uppsökande politikern får del av, samt förstås möjligheten att låta media bidra till spridningen.

Att plötsligt ha en partiledare stående utanför dörren en måndagskväll var välkommet.

- Det är annars ganska dåligt ställt med folkligheten i Sverige. det här tror jag han vinner röster på, sade Yvonne van Driel.

En annan invändning är att det kan uppfattas som påträngande … lite som Jehovas vittnen. Eller lite skrämmande. Det är ju en makthavare – till råga på allt kanske känd från TV – som står utanför dörren när man öppnar. Jag tror dock inte att det ska vara några problem. Om man inte vill bjuda in den som har ringt på är det bara att göra som när dammsugarförsäljaren dyker upp, dvs vänligt upplysa om att man inte är intresserad.

Lars Ohly har fått agera huvudperson i det här inlägget, men i rättvisans namn måste jag förstås nämna att han inte är ensam om sin uppsökande verksamhet. Redan inför riksdagsvalet 2002 fick t ex Tobias Billström en hel del uppmärksamhet för sitt dörrknackande, en metod han sade sig ha hämtat direkt från Storbritannien, och det finns naturligtvis fler på olika politiska nivåer som anammat konceptet.