Är Fingal Olsson höger eller vänster?
23 juni 2009
Jerry Silfwer gör i ett inlägg processen kort med Göran Greiders förmåga att analysera skiljelinjerna i dagens politik. Ja, alla de namnkunniga kommentatorerna får sig en släng av sleven när Jerry kallar dem ”lata” och ”övervintrade”.
Som vanligt har Jerry flera poänger.Visst bidrar okunskap, ointresse eller lathet till att analyserna ibland upplevs något för anpassade efter kartan. Och visst har den sociala webben givit oss tillgång till fler kommentatorer - eller analytiker om man vill – som med annorlunda perspektiv och/eller sätt att presentera sina tankar ofta adderar nya tankeväckande dimensioner.
Samtidigt får man inte göra det för lätt för sig. Att ett nytt parti hade stora framgångar i EU-valrörelsen och fortsätter ha medvind i opinionsmätningar gör inte per automatik deras fokusområde till den stora vattendelaren i svensk samhällsdebatt, eller ens i spelet mellan de politiska partierna. Vi som har ett stort engagemang på och för nätet riskerar förstås att tillmäta området lite större vikt än vad andra gör. I det avseendet kan bredden – och återhållsamheten – som övervintrarna på de stora redaktionerna ofta erbjuder fortfarande förtjäna viss respekt.
Sedan är det det här med höger/vänsterskalan. För det första är den ofta mer komplex än den bild som dess belackare alltid försökt frammana. Det här gamla härliga nyhetsbrevet från Sifo inför valet 1982 pekar på några av nyanserna som fanns redan då. För det andra tycker jag det är lite roligt med vilken historielöshet många av det aktuella partiets anhängare talar om sig själva som den traditionella höger/vänsterskalans dödgrävare. Som om det inte gjorts förut.
Argumentationen är i flera avseenden en blåkopia – jo, så länge sedan är det – på de formuleringar som byggde den miljöpartistiska retoriken alltsedan partiets historia inleddes hemma i Per Gahrtons tvåa för snart 30 år sedan. När jag skrev min B-uppsats om miljöpartiets försök till en alternativ partiorganisation våren 1992 var övertygelsen ännu stark om att de bidragit till höger/vänsterskalans frånfälle. Historien gav dem fel.
På samma sätt har Junilistan och Fi förklarat höger/vänster-skalan obsolet, med hänvisning till de skiljelinjer de bedömer som mest relevanta för sin politik. Men rimligen också av valtaktiska skäl. Du röstmaximerar inte om du har anhängare som själva placerar sig på vitt skilda delar av skalan.
Skalan blir sålunda ett hinder som måste övervinnas – och så länge den är så väl förankrad ute i stugorna kommer det politiska innehållet inte att räcka för att åstadkomma det. Kommunikationens betydelse växer – och att i kommentarer, blogginlägg, insändare och annat hävda att skalan ”inte är relevant för oss” eller att den ”överlevt sig själv” får ett egenvärde. Kommuikativt riktigt, men tidigare exempel har visat att det inte nödvändigtvis blir mer sant för det.
Som synes är jag själv övertygad om att höger/vänsterskalan – med alla de nyanser den rymmer – alltjämt spelar roll. Därmed inte sagt att den är immun mot utveckling och samhällsförändring. Tvärtom kan den behöva ge utrymme för nya skiljelinjer och fler dimensioner än den som löper längs x-axeln. Och till detta måste den politiska retoriken förhålla sig.
Fingal Olson är nog mer än bara höger eller vänster. Död, det är han hur som helst fortfarande inte.
Kategorier: Journalistik, Politik
