Twitter inifrån glasburen

07 juli 2009

Jag efterlyste i gårdagens inlägg att även regeringen utnyttjar den sociala webben för mer transparens och dialog. Jag antar att det bland annat är för att erbjuda det som regeringen i samband med EU-ordförandeskapet låter några av tjänstemännen twittra och publicerar deras flöden på den officiella hemsidan.

Så här uttrycks uppdraget:

EU på 140 tecken. Det är utmaningen för det svenska EU-ordförandeskapets mikrobloggare. Genom korta inlägg på internettjänsten Twitter delar en rad nyckelpersoner med sig av sin vardag och ger en inblick bakom kulisserna under Sveriges halvår i ledartröjan. Följ deras bloggande i rutan på ordförandeskapets förstasida eller här till höger. Om du själv använder Twitter kan du också följa bloggarna genom att lägga till dem i din profil. Respektive användarnamn står inom parentes.

Jag tycker det är en bra ambition att bjuda på mer insyn och mer – och annorlunda – information än den som distribueras via de traditionella kanalerna. Men jag kommer inte ifrån misstanken att vi i deras twittrande ser ännu ett exempel på politiska företrädare som tror att det medborgarna mest av allt efterfrågar är lite insyn i de styrandes vardag. Vi har sett det förut i flera statsråds – och andra politikers – rätt meningslösa bildbloggar, som oftast fokuserat på trivia i stället för på innehåll och ställningstagande.

Misstanken grundas dels på att jag aldrig ser några svar i ordförandeskapstwittrarna flöden, dels på att jag och andra gjort misslyckade försök att kommunicera med dem via Twitter. I bästa (!) fall är de omedvetna om att Twitter fungerar utmärkt för flervägskommunikation och att det finns applikationer också för mobiltelefoner som gör det enkelt att se när andra nämner/adresserar dem. I värsta fall har man bara adderat ännu en envägskanal, den sämsta formen av twittrande.

Jag kan ha fel och ordförandeskapet och deras twittrande har bara börjat. Det finns gott om tid att öppna upp kommunikationen.