Slumpnavigerat 31 aug 2009

31 augusti 2009

Yoosk är en brittisk tjänst utvecklad för att underlätta dialog mellan väljare och valda. Inom kort lanseras en beta av Yoosk Performance Index, som aggregerar användarnas omdömen om olika politikers förmåga att delta i webbdialogen. Grundarna funderar dock på om det inte ger en lite orättvis bild …. och det är nog klokt.

Vi har lätt för att dödförklara den, med hänvisning till allt från att tonåringar upplever e-post vara passé till enerverande spammare som vet hur man bäst (?) missbrukar tekniken, men inom opinionsbildning fortsätter e-post vara ett värdefullt verktyg. Någon konflikt mellan e-post och den sociala webben finns inte. Rätt använt kompletterar de varandra utmärkt.

Hur bra är det att kommentarsfältet under bloggposter fylls med aggregerade ReTweets och annat som inte är direkta kommentarer till inlägget, där varje sådan stör flödet i en faktisk diskussion? Adam Singer visar på alternativ till detta.

Jag respekterar att det finns olika skäl att använda den sociala webben och jag dömer (oftast) ingen utifrån vad de fyller sina tweets och statusupdateringar med. Men jag tycker det är bra att frågan då och då problematiseras så att man funderar över vad man kan göra annorlunda om man har ett särskilt syfte med sitt deltagande.

Min förra chef har nått den insikt jag tror vi alla måste nå en dag. Att vara överallt på nätet, att låta varje postning dyka upp överallt (eller åtminstone på fler ställen än vi egentligen har koll på) och att vara så splittrade att inte ens de tjänster som samlar ihop vår nätnärvaro hänger med är inte hållbart i längden, varken för en själv eller andra i ens nätverk. Stanna upp och rensa då och då, gärna efter en plan så att det blir både hanterbart och smart.

Axbom ger med allas vår rymdhjälte ännu ett exempel på en av de redaktionella mediernas utmaningar, att addera något mer än vad läsarna redan kan få enkel tillgång till via ursprungskällan. Detta kan naturligtvis även utnyttjas av den som är ”ursprungskälla”, för att ofiltrerat etablera en direktlina til sina målgrupper. Carl Bildts bloggande är en variant på det temat.

Neddless to say, vad som funkar för en amerikansk president är inte nödvändigtvis rätt för ett kommunalråd i Vetlanda. Men det kan göra det …

Ta ut de offentliganställdas förslagslådor på nätet för att hantera krisen? Ja, varför inte. De brittiska liberaldemokraterna tar till ett annorlunda (kampanj-)grepp och ber offentliganställda – som förväntas veta bäst hur de olika skattefinansierade verksamheterna kan effektiviseras ytterligare – publicera sina förslag för en bredare publik. Ännu ett av en växande mängd crowdsourcingexempel. Vågar man hoppas att de har planerat för steg två i ett sådant upplägg?

Den kanadensiska kommunen Nanaimo har knappt 80 000 invånare och med en minimal IT-budget har de själva skapat den här utmärkta tjänsten på sin hemsida. Det är videoinspelningar av varje fullmäktigesammanträde med protokollet under, vilket gör det enkelt att plocka fram den agendapunkt på mötet som man var intresserad av, ta del av den och om man önskar, dela med sig av den via olika plattformar på den sociala webben. Borde finnas på flera svenska kommuners hemsidor.

Per Schlingmann fortsätter signalera transparens genom att göra den interna valvägledningen publikt tillgänglig. Man ska inte övervärdera innehållet och tro att transparensen omfattar några kioskvältande hemligheter, men jag tycker ändå att ambitionen är riktig och på sikt kan medverka till ett öppnare partipolitiskt arbete i flera avseenden.