Bröllopsbevakningen som jag väljer
29 november 2009
Svenska Dagbladet skriver i dag om hur Folkpartiets Allan Widman på sin blogg raggar besättningar för att motbevisa att personalbrist utgör ett hinder för att sända några av de avställda Vertolhelikoptrarna till Afghanistan. Det är naturligtvis ett både intressant och inspirerande exempel på hur en folkvald kan integrera sitt onlineengagemang i det politiska arbetet på ett sätt som går utöver åsiktsspridning och allmänhetens insyn i den egna vardagen.
Något som också fick mig att tänka på de sociala mediernas möjligheter var en artikel i Dagens Nyheter om de hovreportrar som inför sommarens bröllop med stort B får ett eget lyft i mediehierarkin. När jag påmindes om den outhärdliga medietäckning som kulminerar i juni nästa år insåg jag att nätet ger utrymme för en alternativ bevakning som tilltalar alla – oavsett vilken syn man har på den rojalistiska yran.
För oss som inte är monarkister, inte blir upprörda om någon duar kronprinsessan eller tycker att de skattefinansierade inslagen i samband med kungafamiljens båda bröllop 2010 kunde varit mer begränsade skulle den sociala webben kunna erbjuda utmärkta alternativ till redaktioner som i sin bevakning av hovet kastar annars omhuldade journalistiska principer överbord. Men också för alla andra.
Mångfalden – verklig eller potentiell – i det som till ingen eller ringa kostnad produceras för den sociala webben är en verklig styrka. För den som inte tycker att ens tidskriften Queen med sin bröllopsblogg, Hovbloggen eller Kungligabröllops bloggen (sic) levererar grädden på moset går det att fylla på och dela med sig av sina egna bilder, filmer, stories och hyllningsaktiviteter genom alla de plattformar som nätet erbjuder. Genom konversationsmöjligheter, grupper och nätverk kan engagemanget delas med likasinnade och möjligheterna att finna dessa människor är oändliga.
På samma sätt kan vi, vars möjligheter att få andra perspektiv på bevakningen är mer begränsade, utnyttja nätet. Förlovningsfilmen erbjuder ännu skräckblandad underhållning, men det finns förstås oändligt utrymme för både en seriös alternativ bröllopsbevakning och humoristiska inslag med udd.
Jag har hittills inte haft skäl att leta efter det, men kanske finns det redan dedikerade bloggar som erbjuder detta, inklusive en kritisk granskning av de traditionella mediernas hovrapportering. Kanske är grupper av det här slaget på Facebook legio, kanske kryllar det av intressanta diskussioner som vädrar både bekväma och obekväma perspektiv, kanske finns det wikis, Twingly channels eller annat som gör det enkelt att hitta allt det här, kanske finns det en hashtag som samlar alla twitterinlägg i ämnet …. Well, you get the picture.
Om det inte gör det, borde det bara vara en tidsfråga. Väl? Tröskeln är oerhört låg, intresset torde vara stort och med en respektfull och tolerant inställning till alla dem som föredrar huvudfåran i bröllopsbevakningen behövs varken någon kamp om utrymmet eller verbal pajkastning. Det finns plats för alla och en lämplig hashtag för Twitter (#royalwed ??) tar mikrosekunder att skapa.
Johan T. Lindwall, Jenny Alexandersson, Elisabeth Tarras-Wahlberg, Roger Lundgren och andra hovreportrar får ursäkta, men själv vet jag vilken typ av bröllopsbevakning jag kommer att söka. Om jag inte till äventyrs finner andra händelser under valåret 2010 värda att fördjupa sig i.
Possibly Related Posts:
- Ser och hör – men tänker inte
- Verktygslådan växer inför valet
- Transparens – inget för godtycke
- Skånes kommunpolitiker vägrar webben
- Valbar – wiki om politiker på nätet
Kategorier: Blandat, Journalistik, Sociala medier
Tråkigt att du inte kan respektera det statsskick som vi faktiskt har genom vår grundlag fastlagd av vår valda riksdag. Ännu tråkigare att du inte kan respektera oaktat din syn på statsskicket att kronprinsessan gör ett bra arbete och att hon är väl värd att glädjas och fira med. Presidenter duas inte i andra länder som en påminnelse när du ondgör dig över duandet.
kalle
Nu läser du slarvigt Kalle. Jag respekterar såväl statsskick som kungafamiljen som individer, på samma sätt som jag respekterar de politiska partier jag inte röstar på. Jag respekterar även alla dem i den majoritet som har en annan uppfattning kring monarkin än jag. Och jag tycker naturligtvis det är roligt för Victoria och Daniel att de får och ska gifta sig (varför jag måste vara med och fira vet jag förstås inte). Referensen till andra länder är emellertid helt ointressant. Niandet skulle sträcka sig långt utanför hovet om vi anammade den språkliga kultur som du hänvisar till.
Vad jag skriver om är att sociala medier ger utrymme för en avsevärt större bredd i offentlig bevakning och diskussion kring bröllopet, vilket är positivt för alla. Din reaktion antyder att det finns ett behov av det.
Kalle, precis som vi respekterade statsskicket som konstituerat av regeringsformen, säg… mellan 1914-1975 då eller?