För ett par år sedan fick jag på lite på skämt en halvårsprenumeration på Se & Hör. Jag medger att jag läste varje nummer, med skräckblandad förtjusning, oroväckande låg kunskap om vad diverse kändisar gjort för att uppnå sitt kändisskap och växande fascination över hur vissa behåller sin ”stjärnstatus” flera år efter sin senaste framgång. Prenumerationen upphörde och någon abstinens infann sig aldrig.

Att jag aldrig kommer att teckna en ny prenumeration på tidningen är förstås inget som dess säljorganisation känner till, eftersom jag inte upplyst dem om det. Jag förebrår dem därför inte för att de envisas med att ständigt skicka glättiga kuvert med förmånliga och ytterst personliga erbjudanden till mig.

Däremot undrar jag hur deras CRM-tänkande ser ut. Deras användning av individuellt utformade utskick antyder åtminstone att det finns ett sådant.

Ett personligt anslag i sitt CRM-arbete kräver att man följer vissa basala regler, där kännedom om kön och tilltalsnamn som regel är det mest grundläggande. Namnet fick de en gång hjälp med, så där är Allers Förlag hemma. Men kön! Förvisso finns det enligt SCB:s namndatabas 13 kvinnor med förnamnet Martin i Sverige, men ingen använder det som tilltalsnamn. Det krävs således ingen raketforskning för att inse att mottagaren av de glättiga kuverten som ramlat ner i min brevlåda är en man och att diverse kvinnliga accessoarer fungerar dåligt som lockbeten. Sarongen till höger hör till mina absoluta favoriter.

Spelar det roll? Är kostnaden för en könsneutral lösning högre än eventuellt bortfall eller badwill? Ja respektive rimligen inte. Eftersom jag tror att den könsneutrala lösningen skulle vara väldigt billig föranleder redan en handfull personer som konstaterar att CRM-tänket utstrålar inkompetens – och delger andra sin föga smickrande bild av Allers Förlag – ett onödigt högt pris. Gör om och gör rätt i fortsättningen.

Avslutar med en naiv förhoppning om att någon på förlaget snappar upp innehållet i den här posten och stryker mig från sin sändlista.

Uppdatering: Kryss i taket. Fick i dag (14 januari) ett mejl från produktchefen på SE & HÖR som dels tackade för en ”intressant och rolig analys”, dels lovade stryka mig från sändlistan. Tackar för detta – och utsträcker tacket till den eller dem som eventuellt vidareförmedlat mitt önskemål.

Svenska Dagbladet skriver i dag om hur Folkpartiets Allan Widman på sin blogg raggar besättningar för att motbevisa att personalbrist utgör ett hinder för att sända några av de avställda Vertolhelikoptrarna till Afghanistan. Det är naturligtvis ett både intressant och inspirerande exempel på hur en folkvald kan integrera sitt onlineengagemang i det politiska arbetet på ett sätt som går utöver åsiktsspridning och allmänhetens insyn i den egna vardagen.

Något som också fick mig att tänka på de sociala mediernas möjligheter var en artikel i Dagens Nyheter om de hovreportrar som inför sommarens bröllop med stort B får ett eget lyft i mediehierarkin. När jag påmindes om den outhärdliga medietäckning som kulminerar i juni nästa år insåg jag att nätet ger utrymme för en alternativ bevakning som tilltalar alla – oavsett vilken syn man har på den rojalistiska yran.

För oss som inte är monarkister, inte blir upprörda om någon duar kronprinsessan eller tycker att de skattefinansierade inslagen i samband med kungafamiljens båda bröllop 2010 kunde varit mer begränsade skulle den sociala webben kunna erbjuda utmärkta alternativ till redaktioner som i sin bevakning av hovet kastar annars omhuldade journalistiska principer överbord. Men också för alla andra.

Mångfalden – verklig eller potentiell – i det som till ingen eller ringa kostnad produceras för den sociala webben är en verklig styrka. För den som inte tycker att ens tidskriften Queen med sin bröllopsblogg, Hovbloggen eller Kungligabröllops bloggen (sic) levererar grädden på moset går det att fylla på och dela med sig av sina egna bilder, filmer, stories och hyllningsaktiviteter genom alla de plattformar som nätet erbjuder. Genom konversationsmöjligheter, grupper och nätverk kan engagemanget delas med likasinnade och möjligheterna att finna dessa människor är oändliga.

På samma sätt kan vi, vars möjligheter att få andra perspektiv på bevakningen är mer begränsade, utnyttja nätet. Förlovningsfilmen erbjuder ännu skräckblandad underhållning, men det finns förstås oändligt utrymme för både en seriös alternativ bröllopsbevakning och  humoristiska inslag med udd.

Jag har hittills inte haft skäl att leta efter det, men kanske finns det redan dedikerade bloggar som erbjuder detta, inklusive en kritisk granskning av de traditionella mediernas hovrapportering. Kanske är grupper av det här slaget på Facebook legio, kanske kryllar det av intressanta diskussioner som vädrar både bekväma och obekväma perspektiv, kanske finns det wikis, Twingly channels eller annat som gör det enkelt att hitta allt det här, kanske finns det en hashtag som samlar alla twitterinlägg i ämnet …. Well, you get the picture.

Om det inte gör det, borde det bara vara en tidsfråga. Väl? Tröskeln är oerhört låg, intresset torde vara stort och med en respektfull och tolerant inställning till alla dem som föredrar huvudfåran i bröllopsbevakningen behövs varken någon kamp om utrymmet eller verbal pajkastning. Det finns plats för alla och en lämplig hashtag för Twitter (#royalwed ??) tar mikrosekunder att skapa.

Johan T. Lindwall, Jenny Alexandersson, Elisabeth Tarras-Wahlberg, Roger Lundgren och andra hovreportrar får ursäkta, men själv vet jag vilken typ av bröllopsbevakning jag kommer att söka. Om jag inte till äventyrs finner andra händelser under valåret 2010 värda att fördjupa sig i.

Eftersom det inte slumpnavigerats på ett tag kommer här ett uppsamlingsheat med mindre krav på aktualitet.

• Twittercase: Påverkan by Twitter
  Det här är rasande intressant. Den självklara vi tiger-strategin prövas när en förhandlingspart söker opinionsstöd från allmänhet och varumärkesambassadörer. Skalar man emellertid bort kanalen finns det flera historiska exempel och jag är inte säker på att det finns någon vinnare här. Hur som helst belyser det ett element som måste vara med när man planerar för olika krisscenarion.
   
• Viral Campaign – the Ultimate How to
  Försök till virala kampanjer går det tretton på dussinet. Majoriteten misslyckas – rejält. Jespers tips är väl inte fullt så ”ultimate” som rubriken antyder, men de är värdefulla att ha med sig ändå när man försöker finna den ultimata tipslistan. Har du webben som arbetsredskap är f ö Jespers blogg en av de särklass bästa i Sverige.

• The 10 Who Are Changing the World of Politics & the Internet in 2009 – finalists for the eDemocracy Award announced
  En lista Carl Bildt fanns med på häromåret. Vågar man tippa att Twitter ligger bra till ….

• News Flash: Government Websites Are Not Newspapers!
  Jag är kluven. Självklart måste servicefunktionen prioriteras på myndigheters webbplatser. Men det ena får inte utesluta det andra. Om myndigheten också behöver kommunicera – och det gör de flesta – måste webben få vara en av de viktigaste kanalerna. Det går naturligtvis att ge utrymme för det utan att servicefunktionerna behandlas styvmoderligt. Passa samtidigt på att läsa vad Fredrik Wackå tycker om Socialstyrelsens nya webbplats.

• Three Top Ways to Damage Your Brand With Social Media
  Det här är ingen raketforskning, men det är helt uppenbart att fler behöver läsa det igen och igen och igen ….

• Social Media Governance
  Står du i begrepp att utforma en vägledning för hur medarbetarna i er organisation bör och kan använda den sociala webben. Det finns mycket att säga om hur man går tillväga då, men att söka inspiration i andras policies är aldrig fel. Sök inte efter den som ”rätt”, utan titta efter sådant som passar er. Olika organisationer har olika behov och kulturer. I den här databasen finns flera social media policies samlade. Kolla för övrigt även in PR-nätverket Hill & Knowltons nyligen publicerade policy. 

• How Candidates Can Use the Internet to Win 2010 (Part One)
  Tipsen är för USA, men blir alltmer allmängiltiga. För en enskild svensk kandidat kommer det successivt att bli viktigare att sticka ut från mängden – och jag tror att donationer kommer att spela en växande roll även i Sverige. Ju bättre man blir på att tidigt lära sig utnyttja det – det handlar inte bara om mängden pengar utan att få in dem på ett sätt som inte äventyrar förtroendet – desto större möjligheter att marknadsföra sig själv och det man står för.

•  Twitter: A Guide to the Climate Bill Discussion
  Visst är kampanjer på den sociala webben (också) som mest framgångsrika när de utgår från individers egna övertygelse och engagemang – och orkestrering har sina begränsningar. Att underlätta för dem som vill omvandla sitt engagemang till effektivt nätengagemang står emellertid inte på något sätt i konflikt med det. Att göra det helt transparent kan dessutom ha ett egenvärde, vilket bland andra Moderaterna i Sverige försökt utnyttja.

• Myter & missuppfattningar i det sociala medielandskapet
  Klokt Anders. Och det du skriver behöver sägas oftare. Tips till PR-byråer: Om ni misstänker en begränsad förståelse för behovet av eget engagemang hos kunden, säkerställ inför projektstart att det finns (nedtecknade) aktivitetsmål för kunden som är knutna till de mål och parametrar som ni konsulter kommer att mätas på.

• A Social Media Strategy Checklist
  Självförklarande. Läs innan ni börjar jobba med sociala medier som kommunikationskanaler för er organisation. (tipstack Niclas Strandh)

Wikipedia ‘är inte bara ett användbart verktyg i det dagliga arbetet för många. Det tillhör även en av de flitigast länkade tjänsterna av alla som i stället för att förlänga sina texter med begreppsförklaringar hänvisar till artiklar i det användarskapade uppslagsverket. 

För språkvänner – och vetgiriga – finns det nu två svenska nyheter på nätet som förtjänar att uppmärksammas. Häromdagen var det Svenska Akademien som gjorde Svenska Akademiens Ordlista – ”SAOL” i folkmun – fritt tillgänglig på nätet och i eftermiddag slås dörrarna upp för Rikstermbanken.  

Rikstermbanken är Sveriges nationella termbank. Rikstermbanken innehåller termer och begrepp från ett stort antal ämnesområden. I Rikstermbanken finner du till största delen termer på svenska, men också termer på flera av Sveriges minoritetsspråk och på andra språk, bland annat på engelska, franska, tyska och ryska. Rikstermbanken är fri och gratis, öppen för alla och envar, oavsett om du är journalist, översättare, handläggare vid en myndighet eller vetgirig vanlig medborgare.

Rikstermbanken har byggts upp av Terminologicentrum TNC, Sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk, som också kommer att förvalta och utveckla Rikstermbanken.

Utmärkta initiativ båda, som jag hoppas att många upptäcker och finner användbara. Begrepps- och språkliberalism har förvisso sina förtjänster och kan för en utomstående betraktare vara ganska kul, men det finns tillfällen då det är värdefullt att kunna luta sig mot en formell likriktare. Och för bloggaren – och redaktionella medier som tillåter länkar i sina webbpublicerade artiklar – erbjuder Rikstermbanken både en chans att erbjuda mervärde för läsaren och möjlighet att skippa ”onödig” text. Ska bli intressant att se hur flitigt inlänkandet till Rikstermbanken blir med tiden.

Bilder har en förmåga att lyfta våra budskap eller ge liv åt tråkiga punktlistor i Powerpointpresentationer. Det är därför vi ofta finner oss själva sökande efter bra fotografier att använda i presentationer och blogginlägg.

Tack vare användningen av licensformen creative commons har bilddelningstjänsten Flickr, med sina över 3 miljarder (!) fotografier  kommit att bli en välbesökt källa för den som är på jakt efter passande bilder. Vilka bilder som är möjliga att använda – med beaktande av creative commons – och vilka som är belagda med ett striktare upphovsrättsskydd anges tydligt för den som söker.

Sökprocessen är egentligen inte komplicerad, men ändå något mer tidskrävande än det här utmärkta verktyget som jag fann via tips från Steve Rubel. Med compfight + a flickr™ search tool går det riktigt snabbt att göra avancerade sökningar i Flickr.

Det här är ännu ett exempel på hur öppna API:er i populära Web 2.0-plattformar som Flickr, Facebook, LinkedIn, YouTube m.fl. öppnar upp för tredjepartstjänster/-applikationer som kompletterar eller förbättrar de möjligheter som redan erbjuds. Och ur dessa föds kanske nya möjligheter, inte bara för användarna utan även för kreativa entreprenörer.

Du har säkert läst om Aftonbladets taggningstjänst, den som gör det möjligt att komplettera en artikel i papperstidningen med videomaterial i mobiltelefonen. Mobiltaggar kan förstås användas till mycket och ett av de roligaste användningsområdena har holländska WICKD lanserat. Eller vad sägs om att sälja individuellt taggade kläder?

Du registrerar själv vilken URL taggen på din tröja ska kopplas till och med en applikation i mobilen kopplar den som skannar din tagg automatiskt upp sig mot adressen. Ett diskret och flexibelt, eller om man vill omständligt och nördigt sätt för företag eller enskilda bloggare att marknadsföra sig.

WICKD:s införsäljning tycks annars fokusera på en koppling till sociala nätverk; skanna och du landar på personens profil på Facebook, MySpace eller liknande. Utöver traditionell uppvaktning kan den som köper en taggad tröja alltså hoppas på att någon som tycker att vanligt krograggande känns lite 1900-tal droppar en ”schysst line” via Facebook … eller hur de tänkte när de gjorde den här presentationen.

Googles Sverigechef Stina Honkamaa tycker inte att storföretagen hittat fram till deras AdWords ännu. Det är det emellertid andra som gjort, och några av dem mer oväntade än andra Eller vad sägs om Tom Cruise som genom AdWordsannonsering försäkrat sig om att sökningar på honom leder till den rätta läran? Även amerikanska utrikesdepartementet har anammat möjligheten och slår ett slag för amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik via Googlesökningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Google, AdWords, Stina Honkamaa, sökmotorsannonsering, Tom Cruise, amerikansk utrikespolitik

Bestämt dig för att sluta röka igen, men är inte särskilt lockad av att använda några av de metoder du misslyckats med förut? Nyfiken på mikrobloggande, men vet inte riktigt vad du skulle använda det till? Utmärkt, du tillhör den ultimata målgruppen för Qwitter.   

Förenklat handlar det om en Twitterbaserad loggbok du kan föra över dina ansträngningar, med möjligheter för andra att kommentera dina framgångar och bakslag. Här beskrivs hur det fungerar i praktiken.

Bakom tjänsten står Tobacco Free Florida, en kampanj som med siktet inställt på en yngre målgrupp integrerat flera olika sociala medier i sitt arbete. Här är ett exempel på hur de använder YouTube för sin YouCareTV.

När jag beskriver konceptet mikroblogg för kollegor och uppdragsgivare möts jag ofta av frågor kring värdet utöver det rent sociala. Eller mer bestämt, hur mikrobloggar skulle kunna användas som ett verktyg i ett företags kommunikationsmix. De som redan ser hur sociala medier i allmänhet kan addera värde för enskilda medarbetare också i deras yrkesroller – med ett aggregerat värde för hela företaget – har inga problem att bejaka mikrobloggens roll i det avseendet. Men som bärare av företagets eller organisationens budskap och varumärke, eller för ren marknadsföring?  

Det finns många svar. Lee Odden och Mike Volpe är några av alla dem som ser stora möjligheter och erbjuder konkreta tips. Signaturen dOgBOi är däremot skeptisk till att Twitter befläckas av marknadsförarna.

Teori och tips i all ära, möjligheterna tydliggörs som regel bäst genom konkreta exempel. Barack Obama, Apple och Amazon bjuder på några av olika karaktär, men Tobacco Free Florida visar att det går att utveckla vidare med lite kreativitet.

Flipp eller flopp? Om det funkar för rökavvänjning hänger nog mest på den enskilde användaren och jag antar att det bara är kul att vara med så länge det går åt rätt håll. Steget från ”Qwitter” till ”Quitter” är enkelt att ta. För Tobacco Free Florida tycker jag däremot att det är en flipp. Tillsammans med hur de använder andra kanaler borde blotta förekomsten bidra till en upplevelse av kampanjen som lirar väl med målgruppen – vilket långt ifrån är självklart med tanke på det lite pekfingeraktiga budskapet. 

Läs även andra bloggares åsikter om marknadsföring, mikrobloggar, Twitter, Qwitter, PR, sociala medier

Namninsamlingar, eller petitioner, är kanske inte det mest kraftfulla instrumentet för opinionsbildning. Men det finns alltjämt situationer då det kan vara verkningsfullt. Möjligheterna till dialog med dem man söker upp för att få en underskrift måste emellertid vägas mot de resurser som krävs för att samla en tillräcklig mängd namn. Dörrknackning, utlagda listor eller kampanjvolontärer bland shoppande allmänhet kräver alla mycket folk och engagemang.

Alternativet, att samla in namnen på internet, är inget nytt. Men ofta har det även där krävts resurser; investeringar i webblösningar och kunskap om hur de hanteras. Facebook öppnade fönstret för det enkla gratisalternativen i de sociala nätverkstjänsterna, manifesterat bland annat genom stödkampanjerna för munkarna i Burma och Anton Abeles upprop mot gatuvåldet.

Det finns numera även enkla gratisverktyg för dem som vill ha en egna sajter för sina namninsamlingar, funktioner för uppföljning och statistik. Med iPetition startar du t ex din insamling på mindre än två minuter. Sedan är det bara att marknadsföra den och ditt budskap över nätet – och för det finns det som bekant en uppsjö kanaler och framgångsrecept.

Läs även andra bloggares åsikter om politisk kommunikation, namninsamling, internetkampanjer, opinionsbildning, protestlista, iPetition, gräsrötter

Politik ger sällan upphov till gåshud. När det händer handlar det oftast om riktigt känslosamma tal, gärna inför ett andäktigt publikhav. Fast ibland slinker andra saker med, som den här hyllningen signerad will.i.am, frontfigur i Black Eyed Peas. Raden av medverkande celebriteter är lång, men för mig ger naturligtvis Scarlett Johansson extra pluspoäng …

Läs även andra bloggares åsikter om politisk kommunikation, politik, Barack Obama, will.i.am, Yes We Can, Scarlett Johansson