Wikipedia ‘är inte bara ett användbart verktyg i det dagliga arbetet för många. Det tillhör även en av de flitigast länkade tjänsterna av alla som i stället för att förlänga sina texter med begreppsförklaringar hänvisar till artiklar i det användarskapade uppslagsverket. 

För språkvänner – och vetgiriga – finns det nu två svenska nyheter på nätet som förtjänar att uppmärksammas. Häromdagen var det Svenska Akademien som gjorde Svenska Akademiens Ordlista – ”SAOL” i folkmun – fritt tillgänglig på nätet och i eftermiddag slås dörrarna upp för Rikstermbanken.  

Rikstermbanken är Sveriges nationella termbank. Rikstermbanken innehåller termer och begrepp från ett stort antal ämnesområden. I Rikstermbanken finner du till största delen termer på svenska, men också termer på flera av Sveriges minoritetsspråk och på andra språk, bland annat på engelska, franska, tyska och ryska. Rikstermbanken är fri och gratis, öppen för alla och envar, oavsett om du är journalist, översättare, handläggare vid en myndighet eller vetgirig vanlig medborgare.

Rikstermbanken har byggts upp av Terminologicentrum TNC, Sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk, som också kommer att förvalta och utveckla Rikstermbanken.

Utmärkta initiativ båda, som jag hoppas att många upptäcker och finner användbara. Begrepps- och språkliberalism har förvisso sina förtjänster och kan för en utomstående betraktare vara ganska kul, men det finns tillfällen då det är värdefullt att kunna luta sig mot en formell likriktare. Och för bloggaren – och redaktionella medier som tillåter länkar i sina webbpublicerade artiklar – erbjuder Rikstermbanken både en chans att erbjuda mervärde för läsaren och möjlighet att skippa ”onödig” text. Ska bli intressant att se hur flitigt inlänkandet till Rikstermbanken blir med tiden.

Hans Kullin på bloggen Media Culpa genomför sin fjärde årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Delta gärna genom att klicka på den här länken.

Jag noterar att Sten Tolgfors börjat blogga. I sin roll som försvarsminister har han hamnat i skottgluggen flera gånger och bloggen är naturligtvis ett utmärkt sätt att inbjuda kritiker till dialog och att ge sin förklaring till såväl den förda försvarspolitiken som egna uttalanden som eventuellt förvrängts, vantolkats eller bara blivit lite tokiga.

Med tanke på intensiteten i försvarsdebatten, senast manifesterad av Jan Björklunds utspel i Sälen,  hade man kanske väntat sig lite fler läsarkommentarer på bloggen, men det kanske kommer när fler hittar dit.

UPPDATERING: Noterar att kommentarsfunktionen är avstängd, så det där med dialog får man kanske ta med en nypa salt. Det förklarar naturligtvis även frånvaron av kommentarer Bättring emotses.

Mikrobloggtjänsten Twitter har fått ett rejält svenskt uppsving under de gångna julhelgerna.  Timbros tvittrande har jag nämnt tidigare, men som såväl Hans Kullin som Thomas Selig konstaterar är det flera politiska opinionsbildare som nu lägger Twitter till sina kanaler.    

I motsats till mikrobloggkonkurrenterna Jaiku och Bloggy erbjuds Twitteranvändare en hel uppsjö tredjepartsutvecklade applikationer som kan underlätta tvittrandet. På bland andra Twitter Fan Wiki och Twitdom.com finns sammanställningar på flera av dem, men det tillkommer ständigt nya.

En variant som är särskilt intressant för bloggare är så kallade tweetbacks, plugins till WordPress som sammanlänkar bloggdiskussioner med Twitterkommentarer. Tweetbacks gör helt enkelt att tvittrade kommentarer på en bloggpost dyker upp bland övriga bloggkommentarer (jfr vanliga trackbacks) och filosofin bakom re-tweeting tas vidare. Så här motiverar upphovsmannen Dan Zarella sin plugin TweetBack:

Beyond simply adding a new layer to the conversation and allowing your readers greater flexibility in how they choose to respond to your content, it also adds an important factor in “going viral”: social proof. By showing your readers how many other people have also liked your post enough to share it, you tap into a powerful human tendency towards imitation.

… Tweets are a lower-commitment, easier way to share content than either traditional commenting or blogging, and therefore lowers the bar for your readers to join in the conversation.

Se även alternativ till Zarellas plugin här och här.

För alla som kämpar med att hänga med i parallella diskussioner på olika plattformar (bloggar, mikrobloggar, diskussionsforum, Facebook, YouTube, Flickr osv, osv) är naturligtvis varje initiativ för att integrera konversationerna välkommet. Men alla som mikrobloggat ett tag känner nog också igen sig i det Zarella säger om den sänkta tröskeln för kommentarer. Integrering av mikrobloggar med andra plattformar torde alltså kunna generera avsevärt mer av konversationer på nätet.

Eloge till Thomas Selig för initiativet med listor över svenska organisationer och privatpersoner som använder  Twitter. Hjälp honom gärna att bygga ut den ytterligare och hålla den uppdaterad.

Sedan en dryg månad samarbetar SVT med Twingly för att länka blogginlägg till debattartiklarna på SVT Opinion. I morse smygintroducerade Kanal 5 motsvarande möjlighet, fast med möjlighet att twingla blogginlägg till samtliga artiklar på kanal5.se.

Det är kul att skaran av onlinemedier som med Twinglys hjälp integrerar bloggdiskussionen växer. Antalet företag utanför medievärlden som öppnar sina sajter för bloggintegration – med eller utan Twingly – är ännu begränsad. Jag tror emellertid att vi får se avsevärt fler framöver, när även företag utan onlineförsäljning - Lindex och Onoff erbjuder till exempel båda Twinglylänkning till sina produkter - väljer att länka samman sitt eget webbmaterial med den onlinediskussion som pågår om företagets verksamhet och tjänster.

Vad står det om oss och våra produkter i bloggar? Hur ofta förekommer vårt varumärke i förhållande i till konkurrenternas? Vilka bloggare har skrivit mest om vår bransch den senaste månaden? Vilka bloggare har mer inflytande än andra – och på vem?

Blogganalyser är värdefulla och kan göras på olika sätt. Vissa är mer avancerade och bör utföras av någon med rätt kompetens och verktyg för att bli riktigt användbara. Ibland är de tidskrävande och lämpliga att lägga ut på andra av det skälet.

Men det behöver inte vara vare sig avancerat eller tidskrävande. Det behöver inte ens kosta pengar. För dig som snabbt söker svar på de tre inledande frågorna i det här inlägget finns det bra gratistjänster som är enkla att använda. 

• I morse gick svenskbaserade Twingly live efter en periods betatestande. Utmärkt bloggsöktjänst med möjlighet att välja språk, se information om antalet bloggar som länkar till de inlägg du hittar och att sätta en RSS-prenumeration på din sökning. Du kan även söka avancerat med ”boolesk” avgränsning, dvs skilja ut exakta ord och fraser eller välja bort inlägg som även tar upp sådant som du inte vill ha med. Sökningen begränsas till max en månad bakåt i tiden, du får ingen trendgraf och om du vill göra en jämförande sökning mellan t ex två varumärken får du göra två sökningar och ställa samman statistik/grafik själv.

UPPDATERING: Twinglys PR-byrå Greenhill Relations bjuder här på lite konkreta instruktioner om hur man kan gå tillväga.

• Ett motsvarande alternativ är Trendpedia, som fokuserar på att kunna erbjuda just jämförelser med andra sökord. Tjänsten är idealisk för den som snabbt vill kolla hur ofta det egna varumärket förekommer bland bloggarna i relation till sina två närmaste konkurrenter. Du kan söka på valfritt språk och får ett tårtdiagram och en snygg tendgraf för de senaste tre månaderna – med sökträffarna samlade i flikar för varje sökord. Möjligheterna för ”boolesk” är dock mer begränsade än hos Twingly, du missar den viktiga informationen om inlänkning och du kan inte RSS-prenumerera på din sökning.

• Den tredje varianten är Johan Larssons gamla hederliga knuff.se. Läs mer om hur det funkar här och följ hur tjänsten utvecklas på Johans egen blogg. Knuff.se är begränsad till Sverige och erbjuder få avgränsningsmöjligheter. Tiden är begränsad till en månad bakåt och det saknas information om inlänkar. Å andra sidan finns det möjlighet att få jämförande trendgrafer.  

 Jag avråder ingen från att ha en löpande och strukturerad bevakning av bloggosfären, men innan du kontaktar någon konsult eller mediebevakningsföretag för en enklare analys av vad som skrivs om dina varumärken, ditt intresseområde, dina konkurrenter eller motsvarande, fundera på om du inte kan finna vad söker genom en egen enkel sökning i någon av de kostnadsfria tjänsterna.

P.S. Träffsäkerheten kan variera i olika sökmotorer beroende på vilka bloggar de har indexerade och/eller vilka bloggar som pingar sina inlägg mot dess servrar. Det spelar emellertid inte så stor roll för den som bara söker en översiktlig bild, utan krav på fullständig exakthet. D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, bloggsökning, bloggar, Twingly, Trendpedia, knuff.se, bloggsökmotor

Av en händelse läste jag i dag ett blogginlägg av Ingiberg Olafsson, till vardags informationsombudsman hos SSU. Det påminde mig om ett ämne jag tidigare berört på annat håll, nämligen möjligheterna att skilja sin privata blogg från det varumärke man yrkesmässigt företräder.

Som informationsombudsman på SSU och assistant brand manager hos Procter & Gamble bör man ha en ganska god uppfattning om vilket manöverutrymme man har i sin privata blogg. Att kalla meningsmotståndare och konkurrenter för en ”fjantig liten hög av kodynga” och nazist eller hoppas att polisen ska slå in skallarna på ”vidriga franska arbetarkräk” ligger definitivt utanför det.

Skilj på personliga åsikter (eller ”satir”) och varumärket, uppmanar de som hävdar en tydlig rågång mellan privat bloggande och yrkesroll. Jag påstår att den uppdelningen sällan låter sig göras i praktiken, vilket man bör ta hänsyn till.  

Hur tråkigt det än är att aldrig få vara riktigt privat är det en verklighet många lever med, betydligt fler än alla så kallade offentliga personer. Företräder du i andra sammanhang ditt företag bör du alltid fundera över hur ditt privata agerande kan kopplas samman med företagets varumärke. Det låter jobbigare än vad det är. Sunt förnuft och allmänt gott omdöme räcker ofta långt.

Läs även andra bloggares åsikter om varumärke, privatbloggare, Ingiberg Olafsson, SSU, Procter & Gamble

I veckan formerades Blog Counsil i USA. Det är en community för officiella företagsbloggar och bloggare som representerar större globala organisationer. Bland initiativtagarna återfinns AccuQuote, Cisco Systems, The Coca-Cola Company, Dell, Gemstar-TV Guide, General Motors, Kaiser Permanente, Microsoft, Nokia, SAP och Wells Fargo.

Syftet sägs vara att erbjuda chefer ett forum där de utan konsultinblandning (!) kan diskutera utmaningar med företagsbloggande, dela med sig av goda idéer och erfarenheter och utveckla metoder för att mäta effekter av bloggandet. Blog Counsil ska emellertid även kunna erbjuda en samlad röst för bloggande företag i den allmänna bloggdebatten.

”Organisationen” har identifierat några egenskaper som gör just deras bloggande annorlunda än andras:

Personal blogs, small-business bloggers, and blog experts don’t face the same business issues that we do.

- We need to speak for our corporations while being responsible members of the blog community.
- We have to speak for a corporation, but never sound corporate.
- We have to reconcile the often contrasting rules of corporate communications and blog etiquette.
- There are few resources specific to the unique needs of this community.

Jag köper deras beskrivning och skulle t o m kunna tänka mig att förlänga den. Däremot är jag lite fundersam till Blog Counsil som sådant. Det är naturligtvis utmärkt med initiativ som befrämjar utbyte av kunskap, erfarenheter och inspiration. Att blogga under företagsflagg – i synnerhet i ett multinationellt noterat bolag – är väsentligt annorlunda än det jag och många med mig ägnar sig åt. Utmaningarna är större och därmed behovet av erfarenhetsbaserat stöd.

Men hur är det med Blog Counsils externa uppdrag? En organisation som på något sätt ”företräder” de bloggande storföretagen i bloggvärlden och som eftersträvar standards – om än för etiska koder – känns lite underligt, ja nästan som en anakronism. Heterogenitet, fragmentering och enskildas möjlighet att skapa impact är grundläggande för bloggvärlden. Medieutvecklingen generellt välkomnar dessutom med utsträckta armar fler småskaliga aktörer och mer användargenerat material. Det handlar inte om den sorts anarkism som är oförenlig med fenomenet multinationella storföretag, inte alls. Sådana företag kan till och med genom sin egen aktivitet på nätet bidra till utvecklingen, men jag tror att de gör det bättre individuellt än i grupp.

Nåväl, Blog Counsil har precis sett dagens ljus och framtiden får utvisa hur det fungerar och mottas av omvärlden. Besök gärna dess hemsida och läs även de många blogginlägg som nyheten genererade i USA.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, Blog Counsil, bloggosfären, företagsbloggar, corporate blogging

Isobel Hadley-Kamptz och Magnus Ljungkvist kommenterar båda historien med en YouTube-film om Mona Sahlins historiska snedsteg som skickades runt på nätet i samband med den intensiva mediebevakningen av regeringsföreträdarnas skattemoral. Bland dem som bidrog i distributionen förekom tydligen en välkänd PR-konsult, vilket fått både Isobel och Magnus att antyda beställningsjobb:

[Isobel] Vem är det som betalar en av de bästa (och dyraste) pr-konsulterna i landet att sprida, visserligen välkänd och faktagranskad, skit om oppositionsledaren? Och, även om han nu kanske gör det gratis, vill vi ha det här amerikaniserade politiska klimatet, där gyttjebrottningen blir viktigare än de politiska förslagen?

[Magnus] Det visar sig nämligen vara en PR-konsult med oklart uppdrag som skickat runt länken till YouTube-filmen och försökt få bloggare att publicera den. — Det finns säkert dem på båda sidor blockgränsen som är beredd att hyra in PR-konsulter för motspinn och negative campaigning.

I grunden delar jag Isobels och Magnus syn på händelsen, även om jag mer generellt betraktar spridning av negativa nyheter om motståndaren och dennes politik som vare sig nytt eller något som till varje pris måste undvikas. Med ett mer transparent medielandskap – i vilket bloggarna ingår – kommer förvisso kanalerna för spridning att vara flera, men utrymmet för ifrågasättande är också större. Isobel och Magnus erbjuder båda exempel på detta.

Vad gäller antydningarna om beställningsjobb undrar jag däremot om inte Isobel och Magnus – alla förbehåll till trots – bidrar till ett onödigt misstänkliggörande av partierna. Att konsulten i fråga skulle ha gjort så här som en del av ett beställt uppdrag förefaller helt orimligt. Konsulten har ju genom sitt val av metod, även om det skett på eget initiativ, gjort både sig själv, sin arbetsgivare och regeringen en otjänst. Att frågor om eventuell uppdragsgivare skulle väckas var ofrånkomligt, vilket kommunikationsansvariga på vilket parti som helst skulle inse.   

Förra veckans twinglyreport erbjöd förvisso en del statistik och kunskap som kan vara användbar, men i grunden delar jag Fredrik Wackås syn på rapporter av det slaget.

Vet inte, men jag har svårt att bli upphetsad över de här utpräglat kvantitativa sätten att mäta bloggar. Vem länkas mest, vem kommenteras mest etc.

Jag skulle vilja se ett försök att visa vilka idéer som har fått störst spridning, vilka diskussioner som skapat förändrade affärs- och beteendemönster och så vidare. Det vore godis på riktigt.

I väntan på ett sådant försök kan man alltid roa sig med subjektiva värderingar av olika bloggar. Någon Wisdom of Crowds ligger inte till grund för vinnarna i världens största bloggtävling, Weblog Awards, men väl en slags ”taste of crowds”. Utmärkelserna röstas nämligen fram och i fjol avgavs fler än en halv miljon röster. Nu pågår årets röstning i de 49 kategorierna och den 8 november tillkännages slutresultatet. Om du vill rösta, se de nominerade bloggarna eller bara kolla in den aktuella ställningen är det här du ska klicka.

Andra bloggar om: kommunikation, bloggar, bloggosfären, Weblog Awards