Svenska Microsoft lättade igår på förlåten till sin nyhetsblogg. Tanken är att den ska ersätta det traditionella pressrummet på företagets hemsida. I introduktionsinlägget förklarar informationschefen Christofer Björkvall syftet så här:

Den här bloggen kommer i mångt och mycket att ersätta våra pressmeddelanden och blir den främsta kanalen för kommunikation av nyheter från Microsoft på svenska.

Vi har en stark tro på att tiden sprungit ifrån traditionella pressrum. Dessa bygger ofta kring ett stelt och traditionellt format och är dessutom ofta förvånansvärd komplicerade och långsamma att publicera på.  

I svar på en bloggkommentar i Bloggtidningen nämner Björkvall ytterligare en ambition med formatet.

Sedan ligger ju en stor del av styrkan i bloggandet i bloggcommunityn och diskussionerna som förs där. Att länka till andra bloggar, att förhoppningvis få äran att bli länkad till.

Måhända upplever en och annan av Björkvalls kollegor runtom i Sveriges företag och organisationer tilltaget som väl okonventionellt. Någon betraktar det kanske till och med som omdömeslöst av en så erfaren informationschef. Och det är riktigt att det för många vore fel att välja den vägen, men med viss erfarenhet av Microsofts kommunikationsutmaningar tycker jag att det är helt rätt att överge det traditionella pressrummet för ett annat format.

Med det nya formatet följer emellertid nya utmaningar och inte minst en annan sorts förväntningar från läsarna. Björkvall bekräftar i ord det outtalade löfte om dialog som ligger i bloggformatet och det gäller naturligtvis att leverera på det. Det hoppas jag att de ska lyckas med. Om någon ska hörsamma uppmaningen att betygsätta inläggen får de nog vara lite tydligare med hur man går tillväga förstås.

UPPDATERING: Jesper har identifierat ett gäng luckor och delar här med sin av sin samlade klokskap kring sökmotoroptimering. Personligen tror jag att Microsoft eventuellt är sin egen plattforms fånge, vilket försvårar en del av det Jesper efterlyser.

Carl Bildt kritiseras i journalistkretsar då och då för att vara odemokratisk när han genom sin blogg vänder sig direkt till medborgarna utan att låta sina budskap vägas, värderas och kritiskt ifrågasättas av medarbetare på våra stora redaktioner. Längst gick väl Bertil Torekull i sitt utfall förra året, men så sent som härom veckan fick jag i en paneldebatt jag deltog i erfara att det journalistiska missnöjet över Bildts sätt att använda sin blogg alltjämt frodas.

Med möjligheterna att vända sig direkt till omvärlden är det naturligt att webben kommit att utnyttjas av företag, organisationer och enskilda för att erbjuda mer än vad som ryms i det traditionella medieutbudet. Oftast handlar det om fördjupningar och alternativa perspektiv, men det kan även användas för direkta repliker på reportage och artiklar som man tycker har givit en osaklig eller direkt felaktig bild. 

Ett av det senaste exemplen läser jag om på SVT:s hemsida idag. Det är Vägverket, som inför sändningen av en intervju med verkets GD Ingemar Skogö i Uppdrag granskning, väljer att lägga ut hela den oklippta intervjun på sin egen hemsida. 

Det är inte ovanligt att företagsrepresentanter är lite oroliga inför medverkan i samhällsprogram som Uppdrag granskning, Kalla fakta, Insider eller helt vanliga nyhetssändningar. Att som Vägverket också själva spela in intervjun är ett sätt att minska risken för eventuella problem. I det avseendet bryter de förvisso inte ny mark. Men att publicera hela intervjun på webben, för att erbjuda ett alternativ till Uppdrag gransknings redigering, hör inte till vanligheterna. Och jag gillar det. 

En eloge också till SVT som på sin hemsida både rapporterar om Vägverkets utlagda intervju och dessutom länkar till den. De hade kunnat välja att tiga ihjäl det och hoppas att alla vi som inte dagligdags surfar förbi Vägverkets hemsida bara tog del av Uppdrags gransknings version.

Som centrala företrädare har flera höga chefer och specialister en viktig uppgift i att externt föra företagets, organisationens eller myndighetens talan i publika sammanhang. Vare sig det handlar om finansmarknadsdagar, toppmöten på internationell nivå, keynotes vid större branschevenemang eller det första spadtaget vid bygget av en ny produktionsanläggning erbjuder det goda tillfällen att lägga ut texten kring strategiskt viktiga budskap.

Räckvidden för framträdanden av det här slaget är emellertid oftast begränsad och hållbarhetstiden ytterst kort. I bästa fall säkerställer närvarande journalister att delar av budskapen vidareförmedlas till en bredare publik, med artiklar och bilder som är tillgängliga även på lite längre sikt. Detsamma kan göras av andra som är på plats, exempelvis genom bloggar och videomaterial. I båda fallen har företaget eller organisationen överlämnat makten över innehållet till andra.

Varför inte oftare själva göra sådant material lättillgängligt för fler – i samband med att framträdandena sker såväl som arkiverat och sökbart över tiden? Med sitt Google Podium erbjuder Google ett bra exempel. 

Bland webbcasts, filmade pressträffar och keynotes, egenproducerade intervjuer i ljud och bild och mycket annat finns det högintressant material som efterfrågas av kunder, aktieägare, allmänhet, media och andra utanför organisationen. Göm inte undan sådant som under lång tid kan vara värdefullt för organisationens kommunikation på servrar där ingen utanför det interna nätverket kan ta del av det. Använd det i stället.

Pressrummen på nätet har aldrig varit – och är det än mindre i dag - en angelägenhet bara för personer med pressleg och professionella analytiker. Trots utvecklingen är det slående hur lite som hänt med de flesta pressrum under de senaste tio åren. Använd dem för att låta avsevärt mer än i dag vara tillgängligt och lättfunnet för dem ni vill kommunicera med.   

Läs även andra bloggares åsikter om PR, kommunikation, Google Podium, pressrum

Till alla som fortfarande tror det finns ett egenvärde i långa pressmeddelanden. TeliaSonera distribuerade det här i morse:

TeliaSonera ska sälja iPhone i Norden och Baltikum

TeliaSonera har skrivit avtal med Apple om att introducera iPhone i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Litauen, Lettland och Estland senare i år.

TeliaSoneras presstjänst, 020-77 58 30 

Föredömligt kort, med ett garanterat genomslag i media och bloggosfär. Genomslaget beror naturligtvis inte på pressmeddelandets längd – mer än i det här fallet – men det visar att man inte måste få med allt i ett pressmeddelande, i synnerhet inte när man vet att det finns en förväntan och ett uppdämt intresse.

Uppdatering: I efterspelet till pressmeddelandet (se t ex IDG och DN) visar det sig att Telia kanske inte alls var så föredömliga som jag först tyckte. Jag utgick bland annat från att de skulle ha mycket att berätta för alla dem som hörde av sig för att få veta mer. Så var uppenbarligen inte fallet. Dessutom är det tveksamt om det var Telias eget val att vara så kortfattade.

Läs även andra bloggares åsikter om pressmeddelande, PR, Telia, iPhone, Apple

Många företag har redan börjat tänka in bloggare när de ska kommunicera nyheter. De slarviga trycker in några bloggares mejladresser nederst på sändlistan för sina pressmeddelanden, andra förhåller sig till dem på samma sätt som de förhåller sig till traditionella journalister.

Det betyder bland annat att de prioriterar bland dem, bygger och underhåller relationer med några och framför allt tar hänsyn till vad varje bloggare är intresserad av samt hur ofta och i vilket format denne vill få tillgång till information från företaget. Men det sker med hänsyn tagen till de skillnader som alltjämt kvarstår mellan de flesta bloggar och redaktioner, avseende bland annat pressetiska regler och grundlagsskydd.  

Tyvärr är det långt ifrån alltid det ser ut så här, ens bland de företag som valt att involvera bloggare i sin kommúnikation. Och när de som ger råd om hur man kommunicerar syndar blir reaktionerna desto större.

I USA har det gått så långt att en ”PR spammers blacklist” har upprättats, med instruktioner om hur du filtererar bort mejl från PR-byråer som inte greppat hur man interagerar med bloggare. Chris Anderson, redaktör för Wired magazine och författare till The Long Tail, var inne på samma spår i höstas.

I Sverige jobbar kommunikationsrådgivare oftare med att hjälpa sina uppdragsgivare bli bra på bloggarrelationer – precis som med traditionella journalister – än att själva stå för dem. Dåliga råd ställer då till det för uppdragsgivarna, vilket är värre.

För de rådgivare som gör sig skyldiga till sådant rekommenderas läsning av Matt Haugheys kommentar till svartlistningen, i vilken han bjuder på både andras erfarenheter och goda råd och egna tips om hur man undviker de värsta fällorna.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, PR, bloggare, social media marketing, sociala medier, PR Spammers, marknadsföring

Är långa texter bättre eller sämre än notiser för nyhetsförmedling? Det finns naturligtvis inget objektivt svar på det eftersom de oftast har helt olika syften. Den kortare förmedlar essensen i nyheten, medan den längre (oftast) placerar nyheten i ett sammanhang och erbjuder analys eller reflektion kring dess innebörd. Om nyhetstexten upplevs som bättre eller sämre handlar därför om vad läsaren är ute efter.

Med ständigt förbättrade möjligheter för företag och organisationer att förmedla nyheter direkt till intresserade via digitala lösningar kan det därför vara idé att fundera mer över hur nyheter kan paketeras olika, beroende på vad läsarna söker och på vilket sätt de tar emot informationen.

Det traditionella pressmeddelandet  – som Tom Foremski lustmördade redan för två år sedan – kan utvecklas och erbjuda mer. Eftersom det huvudsakligen förmedlas digitalt kan det till exempel förses med bilder, filmer, sociala bokmärken och länkar på ett sätt som inte var möjligt under den gyllene faxeran. Mallen för hur en ”social pressrelease” kan utformas är lika gammal som det foremskiska lustmordet.  

På samma sätt – fast tvärtom:-) – kan informationen skalas till ett minimum för att tillfredsställa dem som bara söker essensen. Med variation i hur nyheterna paketeras har de ändå möjlighet att återkomma för fördjupning kring sådant som fångat deras uppmärksamhet.  

SMS och mikrobloggar är exempel på snabba kanaler för sådana skalade nyheter. När Apple använder mikrobloggtjänsten Twitter på det här sättet är det för att komplettera sitt ordinarie informationsflöde med en kanal och en form som passar en växande kategori intressenter. Apples informationsarbete (ej att förväxla med deras marknadsföring) är kanske inget föredöme, men i det fallet tycker jag att de är innovativa för att erbjuda en större variation i sitt informationsutbud.

Vilken teknik som används och hur tjänsterna utformas spelar inte så stor roll, men det finns goda skäl för fler företag och organisationer att se över hur de kan möta efterfrågan på en större variation i kommunikationsavdelningens verktygslåda.

Läs även andra bloggares åsikter om mikroblogg, pressmeddelande, kommunikation, PR

Mina kollegor på GCI i Köpenhamn lanserade i förrgår GCI Mannov Social Media Newsroom. Principen bakom var enkel; Värdet av att leva som man lär kan aldrig överskattas.

Social media newsrooms (SMN) kan se lite olika ut – här t ex Electrolux och GM Europes – och variationerna på de sociala pressreleaserna är ännu större. Gemensamt för alla är däremot att de aktivt bjuder in fler än de traditionella journalisterna att ta del av nyheter, samtidigt som de integrerar flera av de sociala medieplattformar som möjliggör ett rikare innehåll och en snabb spridning mellan enskilda internetanvändare. Jag tänker naturligtvis på tjänster som YouTube, Flickr, Facebook, deli.cio.us och liknande.

Så här beskriver mina danska kollegor själva förtjänsterna hos ett SMN.

Et Social Media News Room, som vi kalder et Nyhedsrum, giver en virksomhed eller organisation mulighed for at gå i dialog med sine interessenter. Der sker primært via de indbyggede kommentarmuligheder, men også muligheden for at abonnere på nyheder via RSS-feeds, muligheden for at dele nyheder med andre på Facebook eller del.icio.us, muligheden for at linke til billeder på Flickr eller videoer på Youtube udvider både effekten og målgruppen. Et Nyhedsrum er således ikke længere kun tilegnet journalisterne men også kunder, aktionærer, fans eller hvem der ellers måtte have interesse i budskabet.

I grunden krävs varken rocket science eller blytunga investeringar för att erbjuda ett pressrum som bättre utnyttjar de sociala mediernas möjligheter. Vad som behövs är framför allt förståelse för möjligheterna med dialogbaserad nyhetsförmedling och värdet av en mer inbjudande attityd till omvärlden utanför redaktionerna. Med utgångspunkt i målgrupper – må det vara kunder, konkurrenter, ägare eller partner – som mottagare av en organisations information känns uppdelningen mellan PR-/informationsavdelningen och marknadsavdelningen ofta mindre relevant idag.

Inlägget är speglat på GCI Stockholms blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om PR, GCI, social media newsroom, sociala medier, social media pressrelease

Presidentkandidaterna Barack Obama, Hillary Clinton, John Edwards och Dennis Kucinich, alla demokrater, har adderat SMS-meddelanden till sina respektive kanaler skriver U.S. News & World Report. Utöver rena nyhetsbrev i miniatyr, inklusive aktivitetstips, finns det hos Barack Obamas kampanj exempel på en tjänst för tvåvägskommunikation. Vetgiriga väljare kan helt enkelt SMS:a frågor som besvaras av senatorns medarbetare . Tidningen testade och har av resultatet att döma kanske ingen större anledning att imponeras.

SMS är ett utmärkt verktyg för kortfattad och enkel kommunikation. Inte minst alla som nyttjar olika notifieringstjänster vet hur uppskattade meddelanden kan vara även om de är helt opersonliga och resultat av stora massutskick. För exempelvis Q&A:s av det slag Barack Obama erbjuder eller radiovågspaketerade flygblad med sakpolitiska budskap tror jag dock inte att det skulle mötas av något större intresse bland den svenska allmänheten i dag. Däremot skulle åtminstone jag vara beredd att överväga prenumeration om det erbjöds heta tips om särskilt intressanta artiklar/medieframträdanden under dagen, direktkommentarer på motståndares utspel i realtid eller liknande.

Som för all annan enkelriktad kommunikation av det slaget är det emellertid less is more som gäller. Om de som erbjuder tjänsten saknar förmåga att tänka ur ett mottagarperspektiv är det kört från början. Den som fick sin mobiltelefon fylld av SMS om varje uttalande och rapport som i dag läggs ut som nyheter på partiernas hemsidor skulle inte bli långvarig på sändlistan.

Svenska Dagbladet ringde mig i går för en kommentar kring hur jag ur ett kommunikativt perspektiv såg på gårdagens DN Debatt-artikel från Telia. Processen mellan vårt samtal och den publicerade artikeln utgör ett bra exempel på det resonemang jag förde.

Telias val att presentera nyheten om sin reträtt på DN Debatt var smart, eller om man vill skönt kaxig. De försäkrar sig om att kommunicera nyheten ofiltrerat och skapar en referenspunkt för vidare debatt om nyheten, baserad på deras version sådan den är publicerad på Sveriges alltjämt främsta plattform för daglig agendasättning. (Jfr t ex med pressmeddelande eller att informera enskild journalist exklusivt.)

Här finns det naturligtvis vissa paralleller till debatten om Carl Bildts bloggande. Utrikesministern berättar sin version – ofiltrerat och otolkat av journalister. Det betyder inte att han låter bli att svara på journalisters frågor, lika lite som Anders Igel och namnen Bruse gör det med anledning av debattartikelns innehåll. Men han vet att bara brottstycken av hans resonemang kan komma med i artiklar, och att det i den journalistiska processen från intervju till artikel kan omvandlas till något svårbegripligt, felaktigt eller ofullständigt.

I det avseendet är bloggen ett verktyg som kompletterar traditionell journalistik. För egen del kan jag t ex berätta vilket påstående som gav upphov till det lite svårbegripliga sista citatet i e24-artikeln som följde på telefonsamtalet från SvD: Jag noterade helt enkelt att Telia har avsevärt bättre möjligheter att kommunicera med och nå fram till en bred grupp vanliga kunder – och politiska beslutsfattare – via DN Debatt än konkurrenterna som valde, eller fick hålla till godo med, Dagens Industris debattsida.

Att artikelinnehåll och citat avviker från vad som sagts i intervjuer handlar ytterst sällan om illvilja, sällan heller om okunskap. Jag skulle bara i undantagsfall lasta enskilda journalister för sådant som i grunden bara är en naturlig del av den journalistiska processen. I det avseendet är en utveckling där ännu fler aktörer på ett enkelt sätt kan kommunicera direkt med sina målgrupper – oavsett om det handlar om väljare, kunder eller någon annan kategori – naturligtvis positivt.
<br

Resumé skrev i går om Mahirs nya ”bloggrupp”, bestående av Fredrik Wass med BisonBlog och Johanna Ögren med Fashionista. Att Mahir ytterligare tydliggör möjligheterna med bloggar som kanal är naturligtvis positivt för hela branschen, men en fortsatt beskrivning av bloggosfären som helt jungfruelig mark för PR-arbete och övrig marknadsföring börjar kännas lite löjligt … tyckte jag tills jag läste några av artikelkommentarerna. De som antyder att bloggkanalen inte skiljer sig från media i övrigt eller inte ser värdet av nischad kommunikation är allt mindre representativa, men att de alltjämt finns kvar även bland Resumés läsare är en tydlig signal om att det återstår en hel del basal kunskapsspridning.

Andra bloggar om: Bloggar, PR, kommunikation