Fångade upp nyheten om att svenska Röda Korset idag etablerat en mötesplats i Second Life. Det var onekligen inte igår man sprang på en nyhet om nyetableringar där. Det har snarare varit motsatsen som gäller, med Reuters uttåg som ett av de uppmärksammade exemplen. Andra uttåg sker mer i skymundan. PR-värdet av det är trots allt ganska begränsat – och har så varit ganska länge. Det konstaterade Forrester redan våren 2007.

Min förvåning handlar emellertid mindre om pressmeddelandet än om det faktum att man faktiskt gör investeringen. Utifrån principen om att finnas där målgrupperna är känns Second Life lite vågat ur ett ROI-perspektiv. Till och med de mest dedikerade aktivisterna i Sverige frös ju sin blogg förra sommaren, även om det alltjämt finns entusiaster som håller fanan högt.

Att utsikterna att nå många människor är små behöver inte betyda att kanalvalet är fel. Det viktigaste är att nå rätt människor. Men är den lilla gruppen svenska SL-invånare värdefull nog för att motivera investeringen och de kanaler som eventuellt fått väljas bort? Jag vet inte, men jag är nyfiken.

Det var länge sedan Second Life förlorade sin ställning som en intressant digital social arena för företag och organisationer – i den mån det någonsin var det. Försnacket om och invigningen av den svenska ambassaden i den virtuella världen erbjöd ett visst uppmärksamhetslyft i Sverige, men Second Life lyfte aldrig riktigt som arena för möte mellan organisationer och deras målgrupper … eller mellan någon annan heller för den delen.

Integrationen mellan Second Life och andra sociala medietjänster var svag, ingen organisation lyckades hitta en ”killer application” som gjorde besöken i den virtuella världen tillräckligt värdefulla för den enskilde användaren, större events omöjliggjordes av kapacitetsbegränsingar hos Second Life och andra sociala tjänster lockade bort användarna. För de spelintresserade visade sig till exempel World of Warcraft överlägset och med Facebook kom en social nätverkstjänst som var avsevärt mer tillgänglig.

Second Life må vara den virtuella värld som fått mest uppmärksamhet, men den är långt ifrån den enda. Och även om Second Life inte blev någon succé lever tron på 3D-animerade miljöer vidare, i allt från företagsinterna applikationer, via tillfälliga showroomlösningar till nya arenor för sociala aktiviteter.

Blir Vivaty det som lyfter 3D-miljön som social arena till en ny nivå?

Det som talar för är att det förenar principer – och innehåll - från tvådimensionella sociala nätverkstjänster som Facebook med teknik från virtuella världar som Second Life. För vanliga användare lockar Vivaty med möjlighet att i sitt eget virtuella rum, där besökare uppträder i form av avatarer, dela med sig av Youtubefilmer, Facebook- och Flickrfoton och chatta med varandra. Tillträde till rummet kan vännerna få via till exempel folks bloggar eller Facebookprofiler.

Företag som vill addera en tredje dimension i sitt möte med kunder och intressenter på webben skulle också kunna också använda Vivaty. Det individuellt utformade rummet kan placeras direkt på vilken webbsida som helst och det krävs inte nödvändigtvis en webbyrå för att fylla det med företagets eller organisationens eget innehåll.

Men det finns förstås ett och annat som talar emot Vivaty också.  Att inledningsvis erbjuda tjänsten enbart för användning med Microsoft Windows och Internet Explorer får förvisso nästan betecknas som djärvt och banbrytande från utvecklare av sociala medietjänster , men stödet för Mac och Firefox får inte dröja för länge.

I motsats till Second Life är Vivaty inte en klient/serverlösning utan webbaserad. Men likväl krävs ett mindre insticksprogram, Vivaty Player. Vivatys framgång är således beroende av människors vilja att installera ett mindre program på sina datorer – och arbetsgivare som tillåter det om det handlar om arbetsdatorer – vilket trots allt höjer ribban något.

Eftersom det kommer (redan finns?) fler alternativ till Vivaty kommer tjänsten också att behöva erbjuda en utökad integration med fler sociala plattformar på webben. Möjligheten att ta med sig innehåll från en plattform till andra blir också alltmer angelägen. Sebastian Küpers tar här upp just den utmaningen för olika virtuella världar.

Hur som helst är det en spännande utveckling där 3D-animering görs mer användbar för socialt utbyte via webben. 

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, Vivaty, virtuella världar, 3D-animering, Second Life, marknadsföring

Via TechCrunch får vi veta att terrorattackerna i Second Life fortsätter, nu senast mot the Australian Broadcasting Commission (ABC). Några kanske ser det som ett bevis för att SL är som världen i övrigt, bara virtuell. Andra, däribland jag, konstaterar att även sajter på internet hackas och förstörs då och då. Att tro att Linden Lab skulle kunna förskona sina kunder och användare från sådant vore naivt. Where there’s code …

TechCrunch berättar också om förnyelsen av Technorati, som blivit mindre bloggcentrisk än tidigare.

Steve Rubel skriver tänkvärt om Second Life på sin blogg Micropersuation och hänvisar bland annat till en ny analys från Forrester, som i allt väsentligt tycks bekräfta vad många redan konstaterat: PR-värdet av att lansera sin närvaro i SL har avtagit rejält – om du inte kan presentera något riktigt banbrytande.

Insparkad dörr kan tyckas. Många har redan insett vid det här laget att det inte är närvaro i sig som räknas, utan vad du erbjuder dem som besöker dig där.

Något skäl att avfärda SL som företeelse finns det egentligen inte. I det avseendet är jag helt överens med Rubel. Det är en intressant social arena och även om dess förtjänster som plattform för företags omvärldskommunikation ofta överskattas rymmer konceptet som sådant många framtida möjligheter. Eller som Rubel konstaterar:

Second Life is like Geocities was in 1998 – a big idea, but a little ahead of its time. I suspect that within a year or two robust 3D virtual worlds will eventually get far easier to use and run completely in a browser. Then they will become more mainstream.

Läs gärna också Anders Lotssons artikel om Second Life som affärsidé i dagens Computer Sweden.

Bland alla med åsikter om Second Life torde Gartner tillhöra de mer namnkunniga, vilket inte nödvändigtvis innebär att de har mer rätt än någon annan. De har emellertid nyligen släppt en rapport om framtiden för virtuella världar, i vilken de förutspår att 80 procent av internetanvändarna kommer att ha någon form av virtuellt liv år 2011. Det behöver emellertid inte alls vara i just Second Life.

De råder företag att lära sig mer om möjligheterna på den virtuella arenan, men avråder från större investeringar i dagsläget.

The collaborative and community-related aspects of these environments will dominate in the future, and significant transaction-based commercial opportunities will be limited to niche areas, which have yet to be clearly identified. —

Meaningful corporate use of public virtual worlds/platforms will lag considerably behind individual consumer use as enterprises struggle to develop appropriate and relevant business models.

Gartner delar med sig av fem tumregler till hugade företag:

First Law: Virtual worlds are not games, but neither are they a parallel universe (yet).

Second Law: Behind every avatar is a real person.(Man skulle kunna travestera tumregeln och konstatera att det bakom varje människa döljer sig tre avatarer.)

Third Law: Be relevant and add value.

Fourth Law: Understand and contain the downside. (Vilken inverkan har t ex andra verksamheter på arenan på vårt varumärke? Överensstämmer virtuell närvaro med vår image i övrigt?)

Fifth Law: This is a long haul.

Utöver dessa levererar de följande utmärkta råd:

Find enthusiasts within your enterprise and support them. Understand the implications for access to open virtual platforms from within the enterprise and the risks involved.

Expressen bad mig igår kommentera Second Lifes roll som kommunikationsplattform för en artikel om företeelsen i allmänhet och Svenska Institutets engagemang i synnerhet. Jag har varit inne på ämnet förut och har ur ett kommunikationsperspektiv inte ändrat min inställning till Linden Labs produkt.

Det fanns ett PR-värde som kunde säkras genom att vara bland de första på plan och/eller erbjuda något som ligger på behörigt avstånd från vad som kan erbjudas på internet eller i den fysiska verkligheten. Halveringstiden på det värdet är emellertid kort, då själva närvaron i sig knappast genererar så mycket som många vill tro och hävdar.

Avråder jag därför generellt mot Second Life? Egentligen inte. Registrera din avatar och bilda dig en egen uppfattning – och utnyttja framför allt möjligheten att träffa intressanta människor från hela världen. För företag och organisationer är jag mer avvaktande. Visst kan det fortfarande finnas skäl att etablera en virtuell verksamhet där. Det bör å andra sidan göras utifrån en genomtänkt plan för vad man ska använda sin närvaro till, en realistisk bild av vad man kan uppnå och insikt om vilka resurser som krävs för att göra det. Framför allt bör det inte ske på bekostnad av andra plattformar, inte minst bland dem som utvecklingen inom t ex sociala medier erbjuder.

Olle Wästberg (Olle Ivory i SL) har som generaldirektör hittills samlat personlig kredd och skapat god PR för Svenska Institutet genom sina ambitioner i Second Life, inte minst inom bloggosfären. Om han uppnår det han i övrigt hoppas på för att motivera en vidare investering där är jag däremot inte så säker på. Jag hoppas och utgår emellertid från att hans entusiasm räcker för en bredare satsning på nya kanaler, även om inte alla ger samma möjligheter att skapa ett visuellt alter ego i en animerad värld.

Avslutningsvis har jag svårt att bortse från frågan om Second Lifes beständighet. Är SL helt borta om några år, eller ännu tidigare rentav? Förändras verksamheten där och i så fall hur – vilket Economist berörde i en intressant artikel häromdagen? Det vet förstås ingen. När vi säger tack och adjö till Second Life torde vi emellertid kunna räkna med att bärande idéer och inslag plockas upp av nya plattformar och tjänster, på samma sätt som SL anammat inslag från tidigare koncept och företeelser. Så fungerar trots allt utvecklingen.

Andra bloggar om: kommunikation, PR, Second Life, Olle Wästberg

Second Life, den virtuella sidoverklighet som befolkas av mellan 1 och 3,5 miljoner invånare (beroende på hur man vill tolka deras statistik), blir arena för allt fler verksamheter. Det bästa som erbjuds i SL är kanske sådant som vore otänkbart i verkligheten – eller åtminstone förunnat bara ett fåtal – men trenden är tydlig. Det som finns i verkligheten ska även finnas i SL och de som i dag inte tänker in virtuella verkligheter i sin kommunikationsstrategi är hopplöst passé.

Nåja, det var kanske att ta i, men exemplen på företag som ser till att synas och bedriva verksamhet även i SL är så många att man inte behöver förlora någon sömn om man hävdar att ”alla är där”. Stora företag etablerar kontor och försäljning, med hopp om att satsningen ger positiva effekter på deras verksamhet IRL (ett närmast utdaterat begrepp som känns mer aktuellt än någonsin). Större globala lanseringar har naturligtvis sin självklara plats också där, med Windows Vista som ett aktuellt exempel.

Aktörerna på kommunikationssidan är inte sämre de utan anpassar sig. Reklam- och PR-byråer finns på plats, presskonferenser hålls i SL i stället för på stan och Reuters var först på plats med redaktion och en reporter med heltidsuppdrag att bevaka vad som händer i SL. Genom att bygga ön ”Sydsverige” såg Sydsvenskan i fredags till att också svensk redaktionsnärvaro säkrades.

Kul? Ja, jag gillar nya grepp och användning av teknik för att finna nya kanaler till sina målgrupper. Nödvändigt? Nej, tveklöst mer kul än nödvändigt. Är satsningen befogad? Ja och nej. De som var först på plats inom respektive bransch har mer att vinna än eftersläntarna. Nyheten om att man finns på plats har förmodligen ett större värde än den faktiska verksamhet som bedrivs där – och nyhetsvärdet sjunker rejält ju senare du kommer in.

Arbetsförmedlingen, ständigt i behov av positiv uppmärksamhet, har därför chansen nu. Rekrytering och matchning av arbetskraft kan ju bedrivas även i SL. Om inte, kan man åtminstone skapa positiv uppmärksamhet genom att tala om för omvärlden att man avser försöka.