Slumpnavigator

Ser och hör – men tänker inte

Martin Lindvall — Thu, 07 Jan 2010 19:41:34 +0000

För ett par år sedan fick jag på lite på skämt en halvårsprenumeration på Se & Hör. Jag medger att jag läste varje nummer, med skräckblandad förtjusning, oroväckande låg kunskap om vad diverse kändisar gjort för att uppnå sitt kändisskap och växande fascination över hur vissa behåller sin ”stjärnstatus” flera år efter sin senaste framgång. Prenumerationen upphörde och någon abstinens infann sig aldrig.

Att jag aldrig kommer att teckna en ny prenumeration på tidningen är förstås inget som dess säljorganisation känner till, eftersom jag inte upplyst dem om det. Jag förebrår dem därför inte för att de envisas med att ständigt skicka glättiga kuvert med förmånliga och ytterst personliga erbjudanden till mig.

Däremot undrar jag hur deras CRM-tänkande ser ut. Deras användning av individuellt utformade utskick antyder åtminstone att det finns ett sådant.

Ett personligt anslag i sitt CRM-arbete kräver att man följer vissa basala regler, där kännedom om kön och tilltalsnamn som regel är det mest grundläggande. Namnet fick de en gång hjälp med, så där är Allers Förlag hemma. Men kön! Förvisso finns det enligt SCB:s namndatabas 13 kvinnor med förnamnet Martin i Sverige, men ingen använder det som tilltalsnamn. Det krävs således ingen raketforskning för att inse att mottagaren av de glättiga kuverten som ramlat ner i min brevlåda är en man och att diverse kvinnliga accessoarer fungerar dåligt som lockbeten. Sarongen till höger hör till mina absoluta favoriter.

Spelar det roll? Är kostnaden för en könsneutral lösning högre än eventuellt bortfall eller badwill? Ja respektive rimligen inte. Eftersom jag tror att den könsneutrala lösningen skulle vara väldigt billig föranleder redan en handfull personer som konstaterar att CRM-tänket utstrålar inkompetens – och delger andra sin föga smickrande bild av Allers Förlag – ett onödigt högt pris. Gör om och gör rätt i fortsättningen.

Avslutar med en naiv förhoppning om att någon på förlaget snappar upp innehållet i den här posten och stryker mig från sin sändlista.

Uppdatering: Kryss i taket. Fick i dag (14 januari) ett mejl från produktchefen på SE & HÖR som dels tackade för en ”intressant och rolig analys”, dels lovade stryka mig från sändlistan. Tackar för detta – och utsträcker tacket till den eller dem som eventuellt vidareförmedlat mitt önskemål.

Possibly Related Posts:

Verktygslådan växer inför valet

Martin Lindvall — Wed, 02 Dec 2009 21:05:25 +0000

I dag lanserades Politometern, en sajt som enligt upphovskvinnan Martina Lind samlar politiska bloggar i Sverige och frågorna de diskuterar. De listade bloggarna skrivs alla av politiker och partimedlemmar. Det går förstås att invända att begreppet politiska bloggar samlar avsevärt fler än de partianknutna och att politikerbloggar är en mer passande beteckning, men bara avgränsningsproblematiken i sig gör det lätt att förstå Martinas avgränsning.

Politometern är briljant och jag rekommenderar alla att genom ett eget besök testa hur den kan användas. Jag är förstås lite nyfiken på hur Martina resonerat när hon dragit gränsen vid bloggare som är ”medlem i ett riksdagsparti eller EU-parlamentsparti”. Vi funderar alla över vilket utrymme vi vill ge Sverigedemokraterna, men hur gärna vi än stänger en och annan dörr känns en tjänst av det här slaget lite skev i sina premisser om den inte förhåller sig mer neutral. Det blir desto tydligare när avgränsningen givit utrymme för Piratpartiet.

Med Politometern ger Martina alla oss som är intresserade av att följa valrörelsen på nätet ytterligare ett verktyg. Tillsammans med givna sök- och prenumerationstjänster förmedlade av bland andra Google och Twingly finns det tjänster som för olika behov kompletterar det som Politometern saknar. Hos Makthavare.se finner du en diger faktabas om folk som bedöms vara ”makthavare”, varav flera är politiker. Hos Twixdagen levereras ett samlat flöde från twittrande riksdagsledamöter och genom att till exempel följa Niclas Strandhs Twitterlista ”Politrucs” vidgas den gruppen något utanför riksdagen.

Befriande med exempel som Politometern och Niclas lista är att de lyfter sig förbi det fokus på riksdag och regering som så ofta tillåts dominera i sådana här sammanhang. Detsamma gäller wikin Valbar, som jag skrivit om tidigare. Med en enkel sökfunktion kan du där söka efter politiker och kandidater på parti- eller politisk nivå för att finna länkar till deras bloggar, Twitterflöden och eventuella Facebook Fan Pages.

Några av flera exempel där verktygen snabbt kommer till sin rätt:

Opinionbildare/journalist/väljare undrar vilka politiker som bloggar och twittrar mest om ämnet Y just nu => Gör ämnessökning i Politometern och genom Twinglys Microblog Search. Om det råder osäkerhet om en twittrare eller bloggare är politiker och vilket parti denne företrädare, gör en sökning på Valbar eller hos Makthavare.se.

Journalist undrar vilka lokal- och regionalpolitiker eller kandidater inför valet 2010 som bloggar eller använder Twitter => Ange kommun eller län i sökfunktionen på Valbar.

En väljare vill på ett enkelt sätt prenumerera på blogginlägg bara från politiskt aktiva i hemkommunen/länet under valrörelsen => Finns det en Twingly Channel redan? Om inte, leta upp dem du vill prenumera på via Twingly Blog Search och Valbar, skapa därefter en egen Twingly Channel som fler i din omgivningen kan få tillgång till.

Journalist undrar vilken politiker som är den flitigaste bloggaren i valrörelsen så här långt => Kolla topplistan hos Politometern.

Väljare i Norrköping vill veta mer om kandidaterna inför valet till kommunfullmäktige och undrar om någon av dem bloggar eller twittrar => Ange Norrköping i Valbars sökfunktion.

Fler verktyg lär inom kort att kunna läggas till dem vi redan har. Några av dem, i synnerhet de som är sprungna ur ett upplevt behov, kommer att göra verktygslådan bättre. Några kommer att vara mer roliga än nyttiga och några kommer ofrånkomligen att förvirra mer än de vägleder. Jag tycker mig redan ha noterat ett och annan sådant

Uppdatering: På sin blogg gav Martina mig svar på funderingarna kring vilka partier som får vara med och inte. Tyvärr öppnade hennes resonemang för just den sortens kritik jag var rädd för. Genom att låta verktyget, inte bara Martina som person, ta ställning mot ett parti blottar man sig för både trovärdighetskritik och för att SD kan ta också det som intäkt för sitt martyrskap. Det är synd på en så bra idé som Politometern är. I Martinas kläder skulle jag justera premisserna.

Possibly Related Posts:

Bröllopsbevakningen som jag väljer

Martin Lindvall — Sun, 29 Nov 2009 15:46:09 +0000

Svenska Dagbladet skriver i dag om hur Folkpartiets Allan Widman på sin blogg raggar besättningar för att motbevisa att personalbrist utgör ett hinder för att sända några av de avställda Vertolhelikoptrarna till Afghanistan. Det är naturligtvis ett både intressant och inspirerande exempel på hur en folkvald kan integrera sitt onlineengagemang i det politiska arbetet på ett sätt som går utöver åsiktsspridning och allmänhetens insyn i den egna vardagen.

Något som också fick mig att tänka på de sociala mediernas möjligheter var en artikel i Dagens Nyheter om de hovreportrar som inför sommarens bröllop med stort B får ett eget lyft i mediehierarkin. När jag påmindes om den outhärdliga medietäckning som kulminerar i juni nästa år insåg jag att nätet ger utrymme för en alternativ bevakning som tilltalar alla – oavsett vilken syn man har på den rojalistiska yran.

För oss som inte är monarkister, inte blir upprörda om någon duar kronprinsessan eller tycker att de skattefinansierade inslagen i samband med kungafamiljens båda bröllop 2010 kunde varit mer begränsade skulle den sociala webben kunna erbjuda utmärkta alternativ till redaktioner som i sin bevakning av hovet kastar annars omhuldade journalistiska principer överbord. Men också för alla andra.

Mångfalden – verklig eller potentiell – i det som till ingen eller ringa kostnad produceras för den sociala webben är en verklig styrka. För den som inte tycker att ens tidskriften Queen med sin bröllopsblogg, Hovbloggen eller Kungligabröllops bloggen (sic) levererar grädden på moset går det att fylla på och dela med sig av sina egna bilder, filmer, stories och hyllningsaktiviteter genom alla de plattformar som nätet erbjuder. Genom konversationsmöjligheter, grupper och nätverk kan engagemanget delas med likasinnade och möjligheterna att finna dessa människor är oändliga.

På samma sätt kan vi, vars möjligheter att få andra perspektiv på bevakningen är mer begränsade, utnyttja nätet. Förlovningsfilmen erbjuder ännu skräckblandad underhållning, men det finns förstås oändligt utrymme för både en seriös alternativ bröllopsbevakning och humoristiska inslag med udd.

Jag har hittills inte haft skäl att leta efter det, men kanske finns det redan dedikerade bloggar som erbjuder detta, inklusive en kritisk granskning av de traditionella mediernas hovrapportering. Kanske är grupper av det här slaget på Facebook legio, kanske kryllar det av intressanta diskussioner som vädrar både bekväma och obekväma perspektiv, kanske finns det wikis, Twingly channels eller annat som gör det enkelt att hitta allt det här, kanske finns det en hashtag som samlar alla twitterinlägg i ämnet …. Well, you get the picture.

Om det inte gör det, borde det bara vara en tidsfråga. Väl? Tröskeln är oerhört låg, intresset torde vara stort och med en respektfull och tolerant inställning till alla dem som föredrar huvudfåran i bröllopsbevakningen behövs varken någon kamp om utrymmet eller verbal pajkastning. Det finns plats för alla och en lämplig hashtag för Twitter (#royalwed ??) tar mikrosekunder att skapa.

Johan T. Lindwall, Jenny Alexandersson, Elisabeth Tarras-Wahlberg, Roger Lundgren och andra hovreportrar får ursäkta, men själv vet jag vilken typ av bröllopsbevakning jag kommer att söka. Om jag inte till äventyrs finner andra händelser under valåret 2010 värda att fördjupa sig i.

Possibly Related Posts:

Transparens – inget för godtycke

Martin Lindvall — Mon, 26 Oct 2009 19:36:53 +0000

Inspirerad av dagens debattartikel om svensk försvarsindustri lyfte Erik Westerberg, reporter på Dagens Media, idag en intressant fråga: ”Bör inte DN Debatt redovisa om skribenterna på DN Debatt är professionella lobbyister?”

Det får väl betraktas som ett nytt perspektiv på en gammal långkörare, den om transparensen inom påverkansområdet. Det nya är fokus på mediernas roll. Frågan kan ju tolkas som att ansvaret för transparensen delas med, eller rentav helt vältras över på en redaktion. Om en person som väljer att stå som undertecknare till en debattartikel, deltar i ett debattprogram eller ställer upp i en intervju inte deklarerar att ”jag i det här sammanhanget företräder uppdragsgivaren X”, åligger det redaktionen att leverera en sådan varudeklaration.

Men om personen inte anger att hon eller han gör detta för någon annans räkning och mot betalning, vad göra då? Informera om att personen på grund av olika kopplingar eller historia eventuellt företräder någon annan än sig själv? I förlängningen av det ser jag hur man begränsar enskildas möjligheter att ge uttryck för egna övertygelser – och öppnar för godtyckliga bedömningar.

Visst kan Göran Perssons deltagande i dagens debattartikel vara kopplat till ett konsultuppdrag – det är till och med troligt – men om det inte var det? Ska en redaktion ha en disclaimer till hands varje gång han uttrycker en åsikt?

Göran Persson är idag verksam som konsult och företräder mot betalning intressen som kan vara andras än hans egna. Det ni nu tar del av kan således vara en del av ett sådant uppdrag.

Varför inte, tänker du kanske. Men byt ut Göran Persson mot någon annan. Det finns oerhört många i Sverige som yrkesmässigt bedriver påverkansarbete. Lobbyister finns bland annat hos intresseorganisationer, fackförbund, branschorganisationer, advokatbyråer och till och med en och annan PR-byrå. De senare utgör en betydande minoritet.

Många bloggande PR-konsulter löser det snyggt med ”full transparency”-tillägg om att deras bloggpost eller tweet berört en egen uppdragsgivare. Men det bygger på frivillighet. Något utrymme för godtycke finns inte. Om ”transparensen” klistras på av någon annan blir det annorlunda. Bo G Andersson bör därför hellre tacka nej till Göran Persson, eller andra vars syften han ifrågasätter, än att själv varudeklarera. Samtidigt är det tråkigt att så många intressanta röster då riskerar utestängas om vi inte förmår hantera sådana konflikter case-by-case och balanserat.

Hur gör Dagens Media själva? Jag kan inte påminna mig några sådana redovisningar vid de debattartiklar de själva publicerat. Förvisso är Dagens Media inte DN Debatt, men principen är densamma och debattinlägg skrivna för att påverka förekommer också där. Bland alla debattartiklar jag hann skriva* under mina år som konsult vill jag minnas att det slank iväg någon dit också

* Att de flesta debattartiklar i större publikationer skrivs av andra än dem vars namn står underst är en helt annan transparenshistoria. Dess betydelse för journalistisk etik, avsändartrovärdighet och en öppen debatt är dock obefintlig.

Possibly Related Posts:

Slumpnavigerat 22 oktober 2009

Martin Lindvall — Thu, 22 Oct 2009 20:34:57 +0000

New Study Reveals Nonprofits Still Need to Adapt Online Communications Best Practices
Visst känner du igen dig? De organisationer som inte förmår kommunicera med dig på dina villkor och utifrån vem du är – inte hur gammal du är, var du bor eller bara för att du råkar vara medlem/har donerat pengar tidigare – stänger du förr eller senare dörren för.

How Local Politicians Are Using Social Media
Ännu en exposé över exempel från USA. Och i de här avseendena är insikterna väl applicerbara på förhållanden i Sverige.

Newark Mayor Cory Booker Knows How to Engage
Personlighet, synlighet och kontinuerlig kommunikation och dialog – framgångsfaktorer för engagemang.

Politiker har också en egen plattform
En påminnelse om ett av skälen för förtroendevalda att nyttja webben mer aktivt.

Inbillad transparens hos storbank
Utmärkt exempel på värdet av äkthet. Priset för en avslöjad fejk är avsevärt högre än för begränsningar i transparensen.

Twitter till skolan
Ja, så självklart egentligen. Twitter är en snabb och enkel tjänst, och hur gärna jag än fokuserar på dialogperspektivet är det ofrånkomligt att Twitter har så många andra användningsområden. Vad skulle du kunna göra med Twitter i din organisation? Med mer än ett konto ökar handlingsutrymmet.

Possibly Related Posts:

Skånes kommunpolitiker vägrar webben

Martin Lindvall — Thu, 22 Oct 2009 17:21:32 +0000

Ett av syftena med wikin Valbar är att göra det enklare att hitta lokal- och regionalpolitikers engagemang på webben. Riksdagsledamöternas användning av sociala medier som bloggar och mikrobloggar får redan mycken uppmärksamhet på annat håll. Att hitta deras bloggar och Twitterkonton kräver förvisso fortfarande en del handarbete, men jämfört med kollegorna i lokalpolitiken är det ändå en smal sak.

Valbar fungerar som en lättsökt ”telefonkatalog” för att hitta politikernas onlinenärvaro. Men det är också en wiki och blir aldrig bättre än det material som användarna själva bidrar med. För att få en startvolym har jag själv sökt runt lite på nätet för att hitta olika kommunal- och landstingsråd som väljer att kommunicera med sina väljare/medborgare genom bloggar och mikrobloggar, eller med Facebook Fan Pages marknadsföra sig själva inför nästa års val.

Undantaget Kinhult

Som skåning i förskingringen slogs jag av den starka webbfrånvaron bland de skånska toppolitikerna utanför riksdagen. Efter mitt nedslag i några av de större kommunerna (Malmö, Helsingborg, Lund, Kristianstad, Ystad, Trelleborg, Kävlinge, Vellinge och Simrishamn) kunde jag konstatera ett totalt mörker. För de ledande politikerna i de kommunerna är medborgarkontakt via nätet bortprioriterat. Ljuset i mörkret stod Region Skåne för, dels med gruppbloggarna Femklövern i Region Skåne och Socialdemokraterna i Region Skåne (varför utnyttjar inte medborgarna dem bättre för att föra fram sina synpunkter eller få svar på angelägna frågor?), dels med några individuella bloggar hos majoritetens regionråd.

Att söka förtroendevaldas onlinenärvaro är som sagt ofta tidskrävande och jag har inte grävt särskilt djupt. Reaktioner på temat ”Men N.N i Lund bloggar ju här, blindstyre!” och ”Fast i Staffanstorp (eller annan skånsk kommun) har vi ett kommunalråd som är hur aktivt som helst på nätet” är därför mer än välkomna. För att inte tala om detsamma omvandlat till information på Valbar. Tyvärr misstänker jag dock att min bild, trots den snabba kollen, inte avviker särskilt mycket från verkligheten.

Bland skåningar är naturligtvis intresset för kommunikation via den sociala webben inte mindre än på andra håll i landet. Det kan vara något att tänka på för regionens kommunpolitiker – och inte bara för att en synnerligen webbaktiv novis bland de svenska partierna nu söker väljarnas förtroende också på lokal nivå.

P.S De interna provvalen pågår för fullt och så småningom spikar partierna de olika valsedlarna. I samband med det kan Valbar fyllas på med kandidater som partierna valt att placera på valbar plats, dvs inte bara yrkespolitiker. D.S.

Possibly Related Posts:

Valbar – wiki om politiker på nätet

Martin Lindvall — Sun, 04 Oct 2009 18:37:04 +0000

Det finns knappt 45 000 politiker i Sverige. De flesta är fritidspolitiker som ”bara” har politiken som ett engagemang vid sidan av sitt jobb, studier eller annan sysselsättning. För knappt 2 000 av dem ser det annorlunda ut. De är yrkespolitiker och tituleras riksdagsledamöter, region- och landstingsråd, kommunal- eller oppositionsråd. Genom sina roller fungerar de som den svenska demokratins ledande företrädare.

Hur väl använder de sig av den sociala webben för att kommunicera direkt med dem som givit dem den rollen? Jag har ofta tyckt att det varit lite svårt att få ett grepp om det, eftersom det är ett hästjobb att identifiera vem av dem som använder sig av webbens direktkanaler och hur.

För riksdagsledamöter erbjuder exempelvis Twixdagen och DeFolkvalda.se bra samlingstjänster och partierna har på sina hemsidor blivit bättre på att redovisa bloggande företrädare, även om mycket ännu återstår och man delvis får gissa sig fram till vilken politisk funktion de har och var.

Politikerkoll har förutsättningar att täcka in en del av bristerna, men där verkar det gå lite trögt. Generellt kan sägas att det är avsevärt enklare att få en samlad bild av riksdagsledamöternas (webb-)aktiviteter än andra företrädares, trots att de senare i flera fall har avsevärt större makt över enskildas vardag.

Vad jag saknat är en enkel directory, i vilken alla företrädare med bloggar, mikrobloggar eller andra webbaserade plattformar för direkt – och gärna dubbelriktad – kommunikation med allmänheten, finns samlad. Kanske finns det en sådan som jag missat. Tips emottages tacksamt. Om inte, skapade jag idag wikin Valbar, för just det ändamålet.

Valbar listar enskilda yrkespolitiker efter parti och politisk nivå, samt anger i vilken kommun/landsting de är verksamma. Till varje namn kopplas eventuell blogg, mikroblogg eller Facebook Fan Page. Strukturen är vald för att fler kanaler ska kunna adderas.

Initialt är fokus på gruppen yrkespolitiker. Efterhand som provvalen avslutas och valsedlarna fastställs kan det dock vara idé att addera fler företrädare. Det skulle ge bättre utrymme för de nyare och mindre etablerade partierna, samtidigt som det erbjuder vägledning om kommande makthavare.

Att skapa en wiki är enkelt. Men det är bara om den kontinuerligt fylls med innehåll som den blir riktigt användbar. För det behövs din och andras hjälp. Besök gärna Valbar, lägg till mer information och berätta för andra om möjligheterna. Kollegor till de listade kan ju till exempel ha ett intresse av att marknadsföra sina egna kanaler där

UPPDATERING: Om du inte vill skapa ett eget Wikidot-konto för att kunna lägga till och redigera innehåll på Valbar är du förstås alltid välkommen att mejla information till mig, så fixar jag det. Jag nås på slumpnavigator [at] gmail.com.

Possibly Related Posts:

5 tips för att bli retweetad

Martin Lindvall — Thu, 01 Oct 2009 20:35:14 +0000

Om jag ser ett bra inlägg på Twitter händer det ofta att jag retweetar det, dvs agerar slavsändare och sänder det vidare med möjlighet för mina followers att också se det. Genom det signalerar jag uppskattning mot avsändaren, men framför allt är min avsikt att ge mer spridning åt ett innehåll som jag funnit värdefullt eller tror att andra kan ha nytta av.

Ibland gör jag det emellertid främst för att hjälpa avsändaren att sprida ett budskap vidare, till exempel en jobbannons, information om en angelägen kampanj, crowdsourcing eller en öppen förfrågan angående ett problem denne behöver hjälp med. Oftast är de twitterinläggen ursprungligen skrivna just för att utnyttja den sociala webbens förmåga att förmedla budskap viralt, det vill säga spridas vidare från nätverk till nätverk för att nå så många som möjligt.

Nu har jag dock börjat tröttna på dem (främst företag och organisationer) som bryter mot den mest elementära riktlinjen för twitterinlägg som man vill ha spritt vidare. För sådana inlägg är maxgränsen inte 140 tecken, snarare 120 eller därunder. Till ditt inlägg ska läggas bokstäverna ”RT” (eller den markering som varje Twitterklient använder), två mellanslag och användarnamnet för den som retweetar.

I stället för att sprida inlägget vidare väljer de flesta att avstå eller efter mycken vånda kanske (godtyckligt) stryka delar av innehållet innan de trycker på Enter. Någon slutlig ståndpunkt kring hur mycket man får redigera ett inlägg har jag ännu inte sett (tipsa gärna om du gjort det). Själv följer jag principen om att innebörden inte får ändras, men avstår hellre än att gå in och ändra någon annans text.

Nåväl, den lilla upprördhet i vardagen föranledde detta inlägg med …

5 enkla tips att tänka på

Skriv kort och kärnfullt, aldrig mer än 100-120 tecken.

Säkerställ att innehållet intresserar/engagerar dina followers, som du rimligen vet en del om. Chansen är då större att det har samma effekt på deras followers.

Erbjud länk, till egen eller annans webbplats.

Twitterinlägg är i praktiken färskvara. Publicera din post när det är störst chans att dina followers är aktiva.

Ett litet ”pls RT” på slutet går inte att missförstå. Använd dock med omdöme. Vilket sorts innehåll vill du själv reteweeta?

Det är egentligen ingen raketforskning, kan tyckas. Men då har man inte hört talas om Dan Zarella och The Science Of ReTweets Report

The Science Of ReTweets

View more presentations from Dan Zarrella.

Possibly Related Posts:

Slumpnavigerat 1 okt 2009

Martin Lindvall — Thu, 01 Oct 2009 18:56:20 +0000

Twingly Channels – första anblick och recension
I dag lanserades Twinglys senaste satsning Twingly Channels – och det är en händelse som verkligen givit avtryck i (de svenska) diskussionerna på nätet. Också jag tillhörde dem som hängde på låset för att vara med och betatesta. Simon Sundéns inlägg var förmodligen den första recensionen, men fler har skrivit under dagen, till exempel JMW, Bloggvärldsbloggen, Internetworld och Webbfeber. Det lär skrivas mycket mer …

Twingly Channels är i betaversion och tjänsten ska naturligtivs bedömas utifrån det. Jag inbillar mig också att mycket av dagens eufori handlar mer om förväntningar och glädje över att Twingly agerar pionjärer igen än om vad som faktiskt hunnit levereras. Heder åt dem som redan från första dagen börjat ösa in förbättringstips till Twinglygänget. Det är det betatester är till för.

Twingly Channels har förutsättningar att bli hur spännande som helst (första intrycket var att utvecklingen kan bli lite för redaktörsberoende) och jag passar på att skicka med några lyckönskningar till Martin, Anton och er andra. Innan jag återkommer med egna plus och minus ska jag naturligtvis testa, lära mig använda och inte minst undersöka hur väl Twingly Channels passar mina behov. Tillsvidare förhåller jag mig mer nyfiken än euforisk och konstaterar att det inte föreligger något omedelbart hot mot min älskade RSS-läsare.

Pappersnostalgi hindrar reklambyråer att förstå webben
Lowe Brindfors och Forsman Bodenfors har fått mycken välförtjänt kritik för sin relation till webb på sistone. För ”the full story”, följ de länkar som Tommy Sundström listat under ”Andra om Lowe Brindfors …” och balansera (?) med Jesper Åströms senaste.

Fyra råd till twittrande företag
Råd att komma ihåg bör vara få och enkla. Rätt så. Jonas råd är dessutom utmärkta. Om man hanterar sådant som talesmannaskap, förhållande till andra kanaler i och utanför organisationen, policies för vad som får och inte får kommuniceras osv i annat än punktform räcker Jonas råd precis hur långt som helst

B.L. Ochman’s Blogger Outreach Manifesto
Det här är en lista som också kan göras kort och kärnfull. Fast i dessa dagar av manifesto revivals blir det ju roligare så här. Och ni som pitchar stories till bloggare, läs för böveln!

Possibly Related Posts:

Slumpnavigerat 29 sept 2009

Martin Lindvall — Tue, 29 Sep 2009 19:13:54 +0000

”Journalister är ett pack!”
Efter att i morse ha tagit del av CS-redaktören Sverker Brundins lite gnälliga krönika om Twitters tillkortakommanden och PR-konsulters enerverande kontakter med honom var det lite kul att springa på Mårten Schultz krönika med ett delvis omvänt perspektiv; ska vi för parallellens skull kalla dem ”spamjournalisterna”.

Twitter som redskap i journalistiken
Hans Kullin sammanfattar utmärkt vad många av oss tänkte efter Brundinkrönikan.

The Most Controversial Magazine Covers of All Time
Alltid kul att se vad som upprör folk …

Winning Online in 2010: Tools, Time and Resources
Uppföljningen till How Candidates Can Use the Internet to Win in 2010 som jag tipsade om häromdagen.

Introducing the new Recovery.gov
Obamaadministrationen går vidare med sin ökade transparens och utbyggda tillgänglighet för offentlig data, nu närmast med en uppdaterad version av Recovery.gov.

Apple Rejects ”Politically Charged” iPhone App
Skärpning Apple! Nu är företaget riktigt löjligt igen. Utmärkta praktiska apps trängs redan med rena meningslösheter (varav en del av utseendet att döma förefaller tangera ”adult content”), så varför inte låta tusen blommor blomma och ge oss användare tillgång till fler användbara apps?

Possibly Related Posts: