Det är en tonårsblogg bland andra, halvt på skoj och till hälften seriös enligt bloggskribenten själv. Han är 16 år och låter läsarna veta att han gillar Djurgården och TV-serien Scrubs. Inte heller de angivna intressena sticker ut; vänner, sport, politik, historia och kläder. Likväl har bloggen potential som trafikmagnet för politiskt aktiva och politiska reportrar på redaktioner över hela landet.

Om uppgifterna stämmer heter killen bakom bloggen nämligen Gustaf och är son till Fredrik Reinfeldt.

Det är ett närmast omänskligt ansvar för en 16-åring. Ingen disclaimer i världen hindrar dem som vill  missbruka enskilda blogginlägg eller formuleringar för att ta politiska poäng på hans föräldrar eller moderat politik. Skvallerpressen söker sina vinklar och samhällsreportrar sina, vilket han redan fått erfara genom sitt Facebookengagemang och annat.

Gustaf Reinfeldt är inte korkad. Även utan blogg är han rimligen väl medveten om utsattheten och begränsningarna som de flesta av oss slapp gå igenom våra tonår med. Sannolikt har han även fått tillgång till visst stöd för att hantera det, utöver det som mamma och pappa kan erbjuda.

Trots det känns det inte helt vattentätt. Det är förstås skönt att han försöker leva ett liv på nätet som sina jämnåriga, att han kan kanalisera sitt eget politiska engagemang också digitalt och kanske rentav tillåter sig att uttrycka personliga övertygelser som i enskilda frågor går stick i stäv med officiell moderat politik. Den integriteten har han rätt till, precis som vi andra.

Därom är nog alla överens. Men när principen och Gustafs integritet ställs mot andra värden – chansen att sälja några extra lösnummer, möjligheten att i en valrörelse försvåra för en politisk motståndare  eller tillfället att samla popularitetspoäng bland vännerna i organisationen – är jag rädd att frestelsen blir för stor på sina håll.

Hanterbart, kan tyckas. För principerna, integriteten och inte minst möjligheten att kunna nyttja den digitala yttrandefriheten är risken värd att ta. Så är det för mig och många av mina vänner. Men ingen av oss är 16 år.

Mot den bakgrunden tror jag att Gustafs bloggäventyr kan bli kort den här gången, åtminstone så länge han inte börjar om och agerar helt anonymt. Jag hoppas däremot på motsatsen, att hans integritet ska respekteras så att de kanaler vi andra använder för att uttrycka våra åsikter och dela med oss av våra upplevelser ska funka lika bra för honom.  

P.S. Har jag genom den här bloggposten bidragit till den problematik jag varnar för? Har jag rentav själv gjort våld på Gustafs integritet? Så gick mina tankar innan jag började skriva. Det föranledde mig att inte länka till bloggen eller uppge dess namn. Eftersom jag inte fått information om bloggen från någon i Gustafs närhet, utan sett uppgifterna öppet publicerade på nätet, kände jag dessutom att min bloggpost skulle få marginell bedydelse för spridningseffekten. D.S.