Jag är en stor anhängare av crowdsourcing och ser gärna fler svenska företag och organisationer använda sig av det. Massamarbeten för enskilda kampanjer/produktioner i all ära, men roligare ändå när det används för att låta kunder och allmänhet medverka i produkt- och verksamhetsutvecklingen. Jag återkommer ofta till förebilder som Dell IdeaStorm och My Starbucks Idea, men det finns ju många fler som förtjänar att lyftas fram.

När det gäller engagemangsskapande användning av sociala medier – och hit hör mycken crowdsourcing – har annars Barack Obamas presidentvalskampanj tjänat som förebilden framför andra under de senaste 18 månaderna. En återkommande frågeställning i olika kommunikationsfokuserade eftervalsanalyser har varit ”Och nu då? Kommer Obama att fortsätta använda sociala verktyg på webben som en del i sitt arbete som president?”

Att en vald president måste agera annorlunda än en presidentkandidat har varit uppenbart, men de flesta har varit övertygade om att han och hans medarbetare ogärna  slänger bort de lärdomar de gjort och den del av förtroendekapitalet som skapats just genom användningen av sociala medier. Projektet Open Government på Change.gov, den officiella hemsidan för den valde presidenten, var därför en logisk fortsättning på valkampanjen. Och just crowdsourcing är ett bärande inslag. I ”Open for Questions” kan t ex vem som helst publicera en fråga som de tycker att den nytillträdde presidenten bör adressera och andra användare kan rösta på vilka frågor de tycker är mest angelägna (jfr Dell IdeaStorm och My Starbucks Idea).

På en dryg månad har fler än 75 000 personer bidragit med 70 272 frågor och nästan 4,4 miljoner prioriteringsröster har avlagts.   

Effekterna på Obamas politiska agenda ska förstås inte överdrivas. Värdet för honom är framför allt kommunikativt. Han fortsätter signalera en vilja att lyssna, involvera och engagera ”vanliga amerikaner” – och för ett presidentskap som vilar på löftet om förändring kan det inte underskattas. Värdet för allmänheten handlar framför allt om möjlighet att delta i processen. Få torde ha illussioner om att påverka nästa mandatperiod via ”Open for Questions”. Men genom röstningsfunktionen kan de påverka vilka frågor som ges mest tyngd och på något sätt måste Obama adressera dem för att inte förlora möjligheten att använda sociala verktyg i andra sammanhang. 

Lästips om crowdsourcing: Magnus Larssons artikel ”Ensam är svag” i DN Kultur.

Min kollega i Köpenhamn, Kristian Levring Madsen, skriver klokt om vissas skepsis mot att politiska partier lägger ut filmer på YouTube och liknande plattformar. Läs inlägget här.

Og hvis der ikke er nogen, der ser partiernes videoer, så er det fordi, videoerne er kedelige, og fordi partierne endnu ikke har forstået at udnytte de nye medier fuldt ud.

Förändringstakten i den politiska kommunikationen må vara trögare än inom andra sektorer, men den är ändå snabbare nu än någonsin förut. Det vi i dag beskriver som ”försöksverksamhet” och hajp kommer i flera fall att vara självklara och rutinartade inslag i den politiska opinionsbildningen redan före nästa riksdagsval.