Jag är en stor anhängare av crowdsourcing och ser gärna fler svenska företag och organisationer använda sig av det. Massamarbeten för enskilda kampanjer/produktioner i all ära, men roligare ändå när det används för att låta kunder och allmänhet medverka i produkt- och verksamhetsutvecklingen. Jag återkommer ofta till förebilder som Dell IdeaStorm och My Starbucks Idea, men det finns ju många fler som förtjänar att lyftas fram.

När det gäller engagemangsskapande användning av sociala medier – och hit hör mycken crowdsourcing – har annars Barack Obamas presidentvalskampanj tjänat som förebilden framför andra under de senaste 18 månaderna. En återkommande frågeställning i olika kommunikationsfokuserade eftervalsanalyser har varit ”Och nu då? Kommer Obama att fortsätta använda sociala verktyg på webben som en del i sitt arbete som president?”

Att en vald president måste agera annorlunda än en presidentkandidat har varit uppenbart, men de flesta har varit övertygade om att han och hans medarbetare ogärna  slänger bort de lärdomar de gjort och den del av förtroendekapitalet som skapats just genom användningen av sociala medier. Projektet Open Government på Change.gov, den officiella hemsidan för den valde presidenten, var därför en logisk fortsättning på valkampanjen. Och just crowdsourcing är ett bärande inslag. I ”Open for Questions” kan t ex vem som helst publicera en fråga som de tycker att den nytillträdde presidenten bör adressera och andra användare kan rösta på vilka frågor de tycker är mest angelägna (jfr Dell IdeaStorm och My Starbucks Idea).

På en dryg månad har fler än 75 000 personer bidragit med 70 272 frågor och nästan 4,4 miljoner prioriteringsröster har avlagts.   

Effekterna på Obamas politiska agenda ska förstås inte överdrivas. Värdet för honom är framför allt kommunikativt. Han fortsätter signalera en vilja att lyssna, involvera och engagera ”vanliga amerikaner” – och för ett presidentskap som vilar på löftet om förändring kan det inte underskattas. Värdet för allmänheten handlar framför allt om möjlighet att delta i processen. Få torde ha illussioner om att påverka nästa mandatperiod via ”Open for Questions”. Men genom röstningsfunktionen kan de påverka vilka frågor som ges mest tyngd och på något sätt måste Obama adressera dem för att inte förlora möjligheten att använda sociala verktyg i andra sammanhang. 

Lästips om crowdsourcing: Magnus Larssons artikel ”Ensam är svag” i DN Kultur.

Den liberala tankesmedjan Timbro går idag ut med att de har ett eget flöde på mikrobloggtjänsten Twitter. Att de skulle vara snabba att hänga på även den kanalen förvånar inte. Med bland annat egna areor på Facebook, YouTube, Google Video och Flickr, en egen iGoogle-gadget och timbro.tv i samarbete med TV8 har de visat sig pigga på att testa nya format för att nå såväl trogna vänner såväl som nya målgrupper.

Det är en trial-and-error-verksamhet som jag antar bjuder på såväl riktiga fullträffar som mindre lyckade men väl så värdefulla erfarenheter. Utan att veta som mycket om arbetet – jag hoppas dock få gräva lite mer i det vid tillfälle – gillar jag den ambitiösa satsningen och öppenheten för det förändrade kommunikationslandskapet.

Det är annars inte många svenska företag och organisationer som anammat mikrobloggandet på företagsnivå. Det kan bland annat tillskrivas det än så länge begränsade antalet svenska användare att kommunicera med, en stark ställning för Twitterkonkurrenten Jaiku i Sverige som gör det svårt att välja (även om det förefaller som att många svenska mikrobloggare  tillsvidare använder både Jaiku och Twitter) och naturligtvis en osäkerhet kring hur man ska använda det för kommunikation från en hel organisation. Det senare är ju inte helt oproblematiskt. Forresters Jeremiah Owyang pekar i det här inlägget på några av utmaningarna.

Att Timbro valde att köra på den i USA helt dominerande Twitter kan ha en så enkel förklaring som att kommunikationschefen Billy McCormack har amerikansk bakgrund. Det kan också bero på att de – liksom jag - funnit att Jaiku må vara bäst för dialog och diskussion mellan enskilda personer men att Twitters tydligare utrymmesbegränsningar och uppsjö av kringtjänster gör den lämpligare som kanal för företagskommunikation. En ytterligare bidragande orsak kan vara att den senaste tidens uppmärksamhet kring Twitter, t ex i samband med Bombay-attacken, talar för ett ökat tvittrande även i Sverige.

Men samtidigt är kanske valet av plattform inte så centralt. En tanke är ju att företag kan agera som jag och många med mig, dvs finnas i flera kanaler (Jaiku, Twitter, Facebook, LinkedIn osv) och uppdatera via ett publiceringsverktyg som täcker flera plattformar samtidigt, i mitt fall Ping.fm. För ett företag skulle det även kunna integreras med intranät och andra verktyg för internkommunikation. Att utvecklingen går mot ett mindre plattformsberoende, där våra olika kanaler och nätverk sömlöst binds samman med varandra, känns ju uppenbart. Googles Friend Connect är ett exempel på ett sådant open social web-tänkande – och just idag integrerar de tjänsten med Twitter.  

Avslutningsvis, tipsa gärna om andra svenska företag som använder Twitter eller Jaiku för ren företagskommunikation.

Forrester Research har undersökt (den amerikanska) marknadens förtroende för företagsbloggar. Resultatet förskräcker. Eller vad sägs om det här diagrammet :

I Forresters studie framkommer förvisso att förtroendet för företagsbloggar är något högre bland dem som regelbundet läser bloggar och ännu något högre bland dem som själv bloggar, men ändå. 16 procent och sämre trovärdighet än kontaktannonser, det tyder onekligen på att företagsbloggandet inte lever upp till förväntningarna. 

Är undersökningsresultatet skäl nog att ge upp och förpassa företagsbloggen till högen av misslyckade satsningar? Tja, för en del är det kanske bäst att titta på andra kommunikationsalternativ. En företagsblogg är inte alltid en klok investering. Men för de flesta borde resultatet snarare fungera som en väckarklocka, en uppmaning att se över om den egna företagsbloggen verkligen används på rätt sätt.

Några kontrollfrågor kan till exempel vara på sin plats.

1. Använder vi bloggen på ett sätt som inbjuder till dialog och signalerar öppenhet för idéer och åsikter utifrån - direkt via bloggen eller genom andra kanaler?
2. Kommunicerar vi samma saker på bloggen som i pressmeddelanden och nyhetsbrev – bara med en ”mer personlig röst” – eller finns det ett unikt innehåll? Hur öppna och självkritiska förmår vi vara?
3. Skriver vi för oss själva, eller för våra kunder och intressenter? (Handen på hjärtat, vad i er verksamhet vill kunderna samtala om?)
4. Har sökoptimering blivit ett viktigare skäl att blogga än att bygga förtroende och relationer?

Listan kan förstås göras längre än så. Gräv gärna fram eventuella strategidokument som legat till grund för det beslutet att starta en företagsblogg. Vad var det ni ursprungligen ville uppnå? Något säger mig att nyckelord som dialog, relationer och inte minst det förtroende Forrester talar om återkommer som ledord i de dokumenten.

Forresters Jeremiah Owyang har en blogg som är väl värd att följa regelbundet för alla som är intresserade av hur sociala medier utvecklas och används i näringslivet. Här tar han kameran till hjälp och bjuder på en intressant intervju med Bob Pearson, som är ansvarig för Communities & Conversations hos Dell.

Jag brukar tala om att sociala medier ur ett företagsperspektiv handlar mindre om teknik och mer om en attityd till sin omvärld och sina kunder. Lyssna noga på Bob Pearsons intervjusvar. Jag har inga illusioner om att hela företaget anammat den attityd han ger uttryck för, men det råder ingen tvekan om vilken syn på kunderna som vägleder hans arbete med Dells sociala verktyg.

[blip.tv ?posts_id=1510905&dest=-1]

Hans kommentar om att Dells hemsida egentligen inte är Dell.com längre utan Google, MSN, Yahoo och alla andra ställen folk använder för sökning utgör naturligtvis ytterligare bekräftelse på värdet av sökoptimerad PR. Läs gärna vad min branchkollega Jesper Åström nyligen skrivit om området i de här båda inläggen.

Intervjun med Bob Pearson finns även pedagogiskt visualiserad hos VizEdu.

UPPDATERING: Jag kommenterar attitydspåret i dagens nummer av Computer Sweden.

Som kommunikationsrådgivare finns det olika sätt att förhålla sig till sina konkurrenter. Man kan undvika varandra för att inte ”riskera” att information kommer i fel händer. Eller göra tvärtom. Man lär känna varandra och skapar en relation. Förutom att det ofta har sociala förtjänster är det ett utmärkt sätt att utbyta kunskap och erfarenheter till gagn för alla, inte minst de kunder vi jobbar med.

Att PR-konsulter från olika byråer träffas är inget unikt – många lunchmöten har det blivit under åren – men med de sociala medierna har tankeutbytet vuxit. Nätverket PR of Sweden, som Jerry Silfwer på Springtime initierade, är bara ett av exemplen på hur konsulter från olika byråer funnit nya arenor för diskussion och erfarenhetsutbyte. Mikrobloggtjänsten Jaiku ett annat.

Tillfällena för PR-konsulter som jobbar med rådgivning kring sociala medier att träffas flera stycken offline har varit mer sällsynta, vilket Jesper Åström på Hallvarsson & Halvarsson noterat i ett tidigare blogginlägg. I går kväll erbjöds emellertid ett sådant tillfälle då ett drygt tjugotal av oss träffades hos Cohn & Wolfe, däribland bloggkollegor från JMW, Online-PR, Doktor Spinn och Springtime.

Det amerikanska presidentvalet var naturligtvis ett återkommande ämne under kvällens samtal, men flera andra trender och utmaningar kring sociala medier och skärningspunkten mellan dessa och journalistiken diskuterades. I den anda av öppenhet som präglar sociala medier adresserades även några faktiska utmaningar som enskilda konsulter brottades med och kollegor – konkurrenter eller ej – delade gärna med sig av idéer på hur utmaningarna kunde tacklas.

Ambitionen är att detta ska bli ett återkommande arrangemang – varje eller varannan månad – med ett ambulerande värdskap. Springtime, Prime, Hallvarsson & Halvarsson och JMW har redan anmält intresse att stå som värdar under de kommande månaderna. Kul!

Slutligen ett stort tack till alla er som dök upp, inte bara för trevligt umgänge utan även för berikande samtal.

Peter Kim har fått mycket beröm för sitt initiativ att skapa en exempelsamling på marknadsföring med social media. Den kanadensiske PR-bloggaren David Jones inspirerades i sådan grad att han nu i sin tur skapat en nationell wiki för kanadensiska exempel.

För alla som tröttnat på att under seminarier, säljmöten, bloggdiskussioner, i kurslitteratur osv ständigt springa på samma exempel är naturligtvis initiativ som dessa värdefulla. Det är också naturliga inslag i en sociala medierkultur som håller principen om att dela med sig högt.

Kommer någon att ta upp stafettpinnen i Sverige, individuellt eller kanske på det nya nätverket PR of Sweden? Om någon gör det, varför inte släppa in ett element av crowd-sourcing för att bättre synliggöra de riktigt bra exemplen.

I arbetslivet är det för de flesta av oss självklart med regler för hur vi under arbetstid, med företagets utrustning eller i företagets namn får och bör använda internet. Riktlinjerna, som kan vara samlade i blogg- , internet- eller IT-policies, är inte alltid formellt nedtecknade utan kan existera som en outtalad praxis.

Det är förstås inte optimalt, men inte heller något större problem. Riktlinjerna är ofta väldigt tillåtande och tar sin utgångspunkt i varje medarbetares goda omdöme. I sin enklaste form är hela policyn samlad i frasen ”Don’t be stupid!”.

Det är en policy som vi lätt kan överföra på vår privata internetanvändning. När det gäller personlig IT-säkerhet för att undvika att få våra datorer smittade med virus eller undgå bedrägerier har folk överlag blivit bättre på att inte bete sig korkat på nätet. Vad man bör tänka på finns listat både här och där.

Med de sociala medierna har emellertid en ny säkerhetsdimension tillkommit och personer som annars har full koll på hur man hanterar de traditionella riskerna uppträder både småkorkat och aningslöst.

Samtidigt som försäkringsbolag, polis, medier och andra tipsar om hur man undviker inbrott under semestern fungerar flera sociala medier som rena annonsplatser för inbrottstjuvar. I bloggar och på Facebook bjuder folk glatt på information om att familjen är bortrest i två veckor – och inte drar man sig för att på samma ställen berätta om nya dyra inköp till huset.

Genom mikrobloggtjänsterna Twitter och Jaiku pumpar människor i realtid ut information om var de är, vad de gör och hur länge de kommer att ha sin bostad stående tom. Tillsammans med länkar till egna filmer som visar hur de packar upp sin nya dyra datorutrustning känns det mer än lovligt aningslöst.

Många tror att de genom inställningar i tjänsterna kan försäkra sig om att de själva styr över vem som har tillgång till informationen. Tänk igen! Hur ser läsekretsen ut i kedjan från dina vänners vänners bekanta? Och hur kontrollerade är dina Twitter- och Jaikukommentarer om de ligger speglade på andra ställen, till exempel din blogg?

Faktum är att inbrottstjuvar – och andra brottslingar för den delen – kan utnyttja aningslöshet i de sociala medierna till mer än slumpvisa ”fynd”. Med RSS-flöden kan de till och med prenumerera på information från olika ”mål”, utvalda efter kriterier som geografi, villainnehav, enskilda fabrikat eller annat som känns lockande för dem. Med lite fantasi skulle man rentav kunna tänka sig en framtid för ”criminal intelligence software”.

De sociala medierna är bara ytterligare en aspekt av vår internetanvändning och det finns ingen anledning att sätta den personliga omdömespolicyn i tillfällig karantän när vi använder dem. Använd alltid huvudet på nätet helt enkelt.

Och den nya säkerhetsdimensionen, där webben 2.0 möter kriminaliteten 1.0, borde föranleda en ny punkt på försäkringsbolagens och polisens listor med tips på hur man undviker inbrott i sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, inbrott, internetpolicy, Jaiku, Twitter, Facebook, don’t be stupid, sommarbrottslighet

]]> http://www.slumpnavigator.se/2008/06/anvand-huvudet-pa-natet/feed/ 2 http://www.slumpnavigator.se/2008/06/forvirrat-om-sociala-medier/ http://www.slumpnavigator.se/2008/06/forvirrat-om-sociala-medier/#comments Thu, 19 Jun 2008 14:38:05 +0000 Martin Lindvall http://gcistockholm.wordpress.com/?p=84

Tobias Smedberg och Lars Jonsson från Agenda PR skriver en förvirrad debattartikel om att sociala medier tävlar om resurserna som kan läggas på traditionell mediebearbetning.

Det nya som sociala medier tillfört är inte ytterligare en kanal att trycka ut sina budskap i. Poängen med dem är att utnyttja den mängd kontaktytor som webben erbjuder för dialog och ett engagemang som är svårare att uppnå genom bara enkelriktade kommunikationsåtgärder. Den PR-konsult som då tror att sociala medier är ytterligare en kanal för distribution av kampanjmaterial kommer utan tvekan att slarva bort sina kunders pengar precis på det sätt som artikelförfattarna är rädda för.

Lyckligtvis ser det inte ut så överallt. Förvisso undrar även vi ibland om de mest teknikglada evangelisterna i vår bransch verkligen tycker att allt som är nytt per definition har en naturlig plats i varje företags verktygslåda, men som en av Sveriges största kommunikationsbyråer ser vi också en helt annan bild.

Vi möter företag som arbetar strukturerat och målmedvetet med sociala medier och därigenom har vunnit en djupare insikt i diskussionen kring sina varumärken. En insikt som är direkt användbar för att utveckla verksamheten. De är inte mottagliga för byråer som hör av sig för att erbjuda en tokrolig kampanj på nätet. De vet att interaktion med sociala medier ger såväl djupa analysmöjligheter som verktyg för att kontinuerligt och transparent kommunicera vart de är på väg.

Att en blogg eller community då har färre läsare än en lokaltidning är irrelevant. Det går inte att jämföra synlighet i en enskild artikel – som ingen för övrigt vet om målgruppen läst – med  aktivt deltagande i en ständigt pågående diskussion mellan människor som engagerar sig i företagets produkter och verksamhet. Låt oss fortsätta ha äpplen i en korg och päron i den andra.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, bloggosfären, marknadsföring, sociala nätverk, Facebook

]]> http://www.slumpnavigator.se/2008/06/forvirrat-om-sociala-medier/feed/ 1 http://www.slumpnavigator.se/2008/06/facebook-alive-and-kicking/ http://www.slumpnavigator.se/2008/06/facebook-alive-and-kicking/#comments Sun, 15 Jun 2008 09:16:52 +0000 Martin Lindvall http://gcistockholm.wordpress.com/?p=76

Facebook har dödförklarats oräkneliga gånger under det senaste halvåret. Redan i oktober när Microsoft köpte in sig på 1,6 procent av Facebook beskrevs det av flera som spiken i kistan för det dittills snabbväxande nätverket.

Färska uppgifter från Comscore antyder emellertid att det ännu finns liv i liket – och mer än det. I april passerade Facebook MySpaces siffror över unika besökare och Facebook är nu för första gången världens största sociala nätverk med 115 miljoner unika besökare i april.

MySpace fortsätter att dominera i USA, där också tillväxten för Facebook varit mer begränsad. Det är i stället utanför USA som Facebook växer mest, inte minst i Europa. VentureBeat analyserar här utvecklingen och funderar kring vad det betyder för dem som använder sociala nätverk för sin marknadsföring på internet.

Jag har inte sett några lokala siffror för Sverige och skulle därför vara försiktig med att dra några slutsatser av statistiken om jag primärt är intresserad av att nå svenska användare. Den tillväxtboom Facebook under våren upplevt på flera marknader – också i Europa – ligger snart ett år bakom oss i Sverige.

Att utarbeta en strategi för sociala medier som är oberoende av enskilda plattformar kvarstår i stället som det viktigaste rådet. Att utgå från Facebook, MySpace, Lunarstorm, Second Life eller någon annan enskild arena för sin planering och sin arbetsmetodik är oklokt med den snabba utvecklingen på nätet. Lojaliteten är begränsad och dagens Facebookanvändare kan i morgon befinna sig på Moli eller ett nischat Ning-nätverk, för att i övermorgon ha hittat något som passar dem ännu bättre någon annanstans.

Läs även andra bloggares åsikter om PR, sociala medier, Facebook, MySpace, Moli, sociala nätverk

Sociala medier och web 2.0 – tycker du det är förvirrande med nya begrepp? En som gör det och tröttnat är Dare Obasanjo. Som fredagsnöje kan du läsa hur sur han är på alla förståsigpåare som han tycks mena avsiktligt byter begrepp bara för att framstå som lite mer kunniga. Och anar han inte en liten konspiration bland kommunikationskonsulterna?

Om du delar Dares förvirring rekommenderar jag läsning av Fredrik Wackås inlägg Publik åt alla: Den nya webbens tre “P”. Initierat, pedagogisk och träffsäkert.