I kväll stänger de tyska vallokalerna och vi får veta vem Angela Merkel får bilda ny regering med. Åtminstone antyder de flesta kommentatorer att världens mäktigaste kvinna är ohotad som förbundskansler.

Givet Tysklands finansiella och geopolitiska betydelse, liksom närhet till Sverige, tycker jag att bevakningen varit rätt tunn. Å andra sidan har vi ännu inte hunnit lämna det amerikanska presidentvalet längre bakom oss än att den får varje annan valrörelse (-bevakning) att framstå som blek.

Samtidigt är det kanske inte så relevant att jämföra en amerikansk presidentvalskampanj med andra valrörelser. Det är lite som att jämföra Champions League med Svenska Cupen. Men eftersom de flesta var överens om att inte minst Obamakampanjen skulle komma att inspirera valstrateger och partiaktivister över hela världen är det tacksamt att studera vad som plockas upp i olika länder – och av vem.

Hur Obamainspirerat har det till exempel varit i Tyskland? Ja, det är naturligtvis lätt att associera till amerikansk valrörelse när man läser om euforiska valmöten med ”Angie”, tusentals aktivister i oranga tröjor och Rolling Stones ”Start Me Up” dånande i högtalarna.  Och självklart använder partier och huvudkandidater den sociala webben flitigt, här till exempel Merkels profil på meinVZ och SPD:s hemsida med länkar till deras närvaro på olika plattformar.

Det finns naturligtvis även direkta rip-offs. Med skönhet, humor och lite hud backade BarelyPolitical.com upp Barack Obama med sin ”Obama Girl”. I den tyska versionen är det den socialdemokratiska partiledaren Frank-Walter Steinmeier som backas upp av sin ”Steini Girl”.

Lokala Obama Girl-kopior kändes väl inte direkt överraskande, åtminstone inte på vissa marknader. På andra skulle det förvåna mer. Att få se en motsvarande film i Sverige inför nästa val känns till exempel avlägset, även om det i jämställdhetens namn kan lura en ”Mona Boy” i den digitala kulissen …

Ett kommunikationsverktyg jag gärna slipper se i den svenska valrörelsen är det som Angela Merkel avser när hon talar om sina ”unga vänner från internet”. Visst kan flashmobs användas som ett kul nytt verktyg i den politiska kommunikationen, kanske för att kanalisera och visualisera en aktivism som annars är synlig enbart för dem som deltar i det digitala samtalet. Men om det används som ett sätt att störa eller stå i vägen för politiska motståndare känns det både fantasilöst och odemokratiskt.

Trots att jag nyss själv gjort motsatsen tror jag annars att vi kan släppa Obamakampanjen i analyser av politisk kommunikation/marknadsföring. För kommunikation som syftar till att skapa engagemang och/eller förtroende är det helt enkelt nödvändigt att öppna sig för dialog och att finnas där målgrupperna är. Att 2009 betrakta den sociala webben som en naturlig arena för detta har för varje dag som går allt mindre med Barack Obama att göra.

Image by: s_zeimke