Jag läste hos Nick Burcher att Coldplay börjat använda Twitter och att de i motsats till celebriteter som Stephen Fry och MC Hammer lagt ut själva skrivandet på en PR-person. Det går naturligtvis att vara kritisk mot det, men det handlar i grund och botten om hur man ser på Twitter som kanal.

Om jag som användare förväntar mig att det bakom varje användarnamn finns en individ som avser använda Twitter för att dela med sig av personliga tankar och gärna inbegriper sig i dialog med andra blir jag naturligtvis besviken om någon använder det för opersonlig envägskommunikation. Detsamma gäller om det bakom en känd artists namn döljer sig en anonym konsult eller liknande.

Om jag däremot betraktar Twitter som en arena som tillåter en avsevärt större variation blir jag inte lika besviken. Då har jag lättare att acceptera att Chris Martin inte deltar som @Coldplay, att @Apple_News är ett rent nyhetsflöde och att jag inte alltid vet vem på redaktionen som i ett meningsutbyte deltar som @SvDledare.

Det senare är särskilt intressant. Om man som organisation vill utnyttja den dialogmöjlighet som olika sociala verktyg erbjuder blir det snabbt jobbigt att agera anonymt bakom ett varumärke. Så länge företagsbloggen saknar en personlig avsändare till de olika inläggen och så länge de politiska partierna uppträder på Twitter som bara @vansterpartiet eller @socialdemokraterna är åtminstone jag mindre benägen att försöka inleda en dialog där. För mig blir de främst kanaler för envägskommunikation, vilket förvisso kan vara intressant nog. Att jag sedan funderar lite över hur ”officiellt” varje inlägg från de politiska partierna ska betraktas som är en annan femma.

Den sortens envägskommunikation tror jag för övrigt att vi får se mer av på Twitter i takt med att fler hittar dit. Företag, organisationer, politiska partier och folkvalda ser möjligheten att sprida nyheter och åsikter i ännu ett format (en variant på rss-flödet helt enkelt). På sikt övergår kanske en del av dessa flöden till kanaler för dubbelriktad kommunikation, eller så kompletteras de av parallella mer personliga kanaler från samma avsändare. Fler kommer även att använda Twitter för att ”dela bokmärken”, dvs posta länkar som man tror att ens läsarkrets är intresserad av. Inte heller det särskilt dialogbefrämjande, men personligen uppskattar jag det oerhört.

Miljoner och åter miljoner dagliga konversationer på internet om politik, mode, teknik, personer, företag och produkter har gjort det tydligare än någonsin - varumärken formas av människors erfarenheter och associationer i en ständigt pågående process. 

Sajten brand tags är en kul sajt som bygger på det. Som besökare uppmanas du skriva in din egen association till ett varumärke som visas och kan sedan ta del av de vanligaste associationerna i ett klassiskt taggmoln. Du kan också söka taggmoln i en lista över de varumärken som hittills lagts in.       

Vilket av följande tre ord tror du associeras starkast till H&M i brand tagsgeneratorn- ”affordable”, ”cheap” eller ”Swedish”?  På sajten finner du svaret.

Eftersom antalet besökare ännu inte nått en tillräcklig kritisk massa (jag får åtminstone det intrycket efter att ha kollat några olika varumärken) ska man kanske inte ta taggmolnen på för stort allvar ännu. Kanske inte sedan heller. Det finns bättre sätt att genom en god bevakning av onlinekonversationerna se hur olika varumärken värderas över tiden. 

Läs även andra bloggares åsikter om PR, varumärken, brand tags, branding, H&M, IKEA